Gode Gud Turning Torso

Så är strax november slut, snön faller ikväll och en nöjdhet vilar inom mig. Dels för att november passerat, men oxå för att jag varit Malmö och samlat ihop mig själv tillsammans med min Coach-fröken Anna-Lena, jag fick en helt fantastisk coach-session. Den handlade om att se mig själv i mitt yrkesliv. Det är så lätt för mig att se andra. Men jag då? Vad gör jag egentligen i mitt arbetsliv?

Jag kände mig rätt trött på vägen till Malmö, åkte med min vän Maria som skulle shoppa i inredningsaffärer. När Turning Torso dök upp hoppade en groda ur min mun:
- Gode Gud Turning Torso ge mig kraft ;-)
Var fick jag det ifrån? Oj vad vi skrattade. Turning Torso är för mig en symbol för att allt är möjligt, och en symbol för STYRKAN. Jag kände mig inte knäckt av något, bara trött.

Jag behövde fylla min själ. Det gör jag bäst när jag skapar. Jag fick måla med Anna-Lena. Vi pratade oxå om min bok som jag bestämt mig för att skriva klart 2013. Jag fyller 40 till våren och det känns som att det är dax att ta mig själv och mina drömmar på fullt ut på allvar.

Nu ska jag ta mig på allvar i min vardag, jag ska dammsuga och göra fint i vårt hem! Jag älskar det jordnära.

PS - Boken ska heta "Från kärnfamilj till stjärnfamilj - en guideline för enastående mammor", eller "Från kärnfamilj till stjärnfamilj - en guideline för enastående föräldrar"???

Blogg paus

Det får bli en paus nu.
Jag vet inte hur länge, kanske till jul...
Satt och läste igenom det senaste årets inlägg och insåg att en hel del går igen i inläggen.
Då är det bra att ta en paus.
Att andas ny inspiration.

Kanske är det i mellanrummen som det händer mest ;-)

Önskar er en skön november (uthärda mörkret) och skön december! Kramar!

Alla Helgonahelgen

Tiden går fort, vi har varit i Stockholm och hälsat på min syster, hennes man och deras lille bäbis Isak 7 veckor. Mitt hjärta smälte, han var så mysig, vilken hjärt-energi, jag och Hampus turades om att bära och hålla honom. Hampus mös som en prins när Isak sov på hans bröst när vi hade fredagsmys. Jag mös också. Isak är inte mitt barn, men nära, jag kände hur jag tog honom under mina vingar och jag såg vem han är. I själen.

Vi är så glada att Isak kommit till vår stor-familj, till vår "tribe".

På hemvägen från Stockholm tittade vi på delfinshow på Kolmården, jag tyckte lite synd om delfinerna i bassängen men de hade kul och deras tränare var kärleksfull.

Hampus och en delfin i bakgrunden, lite suddigt men roligt :-)

Ikväll har min väninna Maria varit här. Det är skönt att sitta och vända och vrida på känslor, händelser och saker med vänner (kanske ett mer kvinnligt fenomen). Speciellt när vi är lika i själen. När vi känner igen oss själva i varandra.

Kärlek.

Lördags-stillhet

Veckorna fylls och förra helgen var jag på Kvinno-retreat på www.sinnesfred.se utanför Osby, så skönt med raw food mat, tystnad, dans, yoga, ceremonier, samtalscirkel osv. Omladdning. I klarhet. Jag har därefter kännt mig lite kär i livet under veckan som gått :-)

Fina Sinnesfred

Idag har solen strålat och det har varit en skön dag. Nu sover H och jag suger på karamellen med tystnaden... Djupa andetag. Laddar om, om, om, om

Skriver  mer en annan dag!

Det vackra, naturen som konst, jag blir förförd :-)

Sweet home Yoga pray

Innan idag skrev jag detta på Facebook:

Det enkla i livet.
En dag för mer än 3 år sen hade jag bråttom till en Yoga-klass. Min lille son som då var knappt 4 utbrast:
- Men Mamma, detta är ju ditt Yogahus!
Där föll jag. Eller en djup polett föll ner i mitt hjärta. Nuförtiden går jag nästan aldrig på Yogaklasser, men varje morgon rullar jag ut mattan en stund, ibland med Morgon-Bolibompa i bakgrunden :-) Sweet home Yoga pray.

 

Sårbara

Det är något speciellt med hösten. Den klär av oss på något vis. På sommaren är det lätt att vara glad, men när rusket kommer, då kommer också mer av sanningen. Det undermedvetna. Mörkret, både det yttre och de inre.

Någon gång kan vemod vara skönt. Men skuld och skam är inte skönt. Idag trillade en skamsenhet över mig, av något som hänt för längesen. Sammanträffande gjorde att samma känsla kom fram iförmiddags. Jag blev oroligt rastlös och vandrade långt i Råådalsskogen. Efter ett tag kom jag till kyrkan och kyrk-klockorna ringde. Lugnet började infinna sig.

Sen läste jag på Facebook i en grupp som jag är med i som heter "ett underbart liv" att ibland kan det vara bra att lämna över sig till något större. Att lämna problemen i ett tillåtande. "Don't be your history". 

Eller på "redig" skånska: SKIT I DET, det spelar ingen roll nu. Och innerst inne är allt tillåtet. Inte krig och att slåss eller så, men att känna det vi känner. Vi är bara människor, sårbara innerst inne.

Kanske är hösten mer tid för reflektion och fundering. Allt virvlar lättare runt, höjder och dalar. Sen kommer vintern med mer stillhet.

Tyst

Det viktigaste är att hinna vara Mamma och innerst inne att vara jag. Inte sugas med i allt runt omkring. Därför gör jag yoga nästan varje morgon. För att lyssna på mina egna andetag. Innifrån. Så börjar dagen, så börjar livet.

Vi har haft en mysig helg. Det var bio för alla Råå-barnen (6-9 år) i Seglarklubbens hus i fredags kväll. Lördagen blev en skön hemma-ro-dag.

Idag har vi varit på Knatteskutt, sen på kalas, sen lekte Hampus med en kompis i stan och jag umgicks med kompisens mamma. Väl hemma blev det pannkakor. Vi såg på Solsidan men det var inte så kul. Läste i boken Sune, desto roligare. Hampus somnade därefter bums.

Nu. Tyst. Höstvindar. Gonatt.

Höst

Höst, jag lyckades precis ta en lång promenad mitt på dagen. Grå himmel, blåst, jag myser ändå på något vis idag. Läser om Multimodala Smärt-rehab-team som Region Skåne (Landstinget) bekostar, funderar ibland på att söka ett sådant samarbetsavtal.

Jag ska göra bokföring nu, sen till min Osteopat som jag besöker kanske en gång i kvartalet.

Morgnarna är lite heliga för mig, upp kl 7, duscha, vakna, väcka Hampus, han duschar, äter frukost sen cyklar vi knappt 2 km till Råå Södra Skola Paviljong. En tillfällig barack-skola medan den gamla skolan renoveras. Alla föräldrar kör eller cyklar med sina barn till skolan eftersom att skolan ligger utanför Råå nu. Lite före åtta är det som en speciell ritual att säga hej och godmorgon till alla. Sällan vi pratar mer, men ibland får jag en så varm känsla inom mig. Jag vaknar mer till liv. Dessutom har Hampus en otroligt glad och varm fröken, fylld med järn och energi.

Väl hemma gör jag ofta lite yoga, sen börjar arbetsdagen, det blir en skön start.

Just det, bokföringen var det nu. Typiskt mig att börja skriva på bloggen istället :-) Det blir mer en annan dag, med skrivandet här. Kram

Spanien

Ibland undrar jag varför jag bor i Sverige när det finns så mycket sol, värme och vänlighet ute i världen. Jag förstår inte hur vi svenskar härdar ut det mörka halvåret. Ändå gör vi det. Men hur? På bekostnad av vad?

Vi har varit i Spanien i Guadalmina utanför Marbella och hälsat på Hampus farfar och hans fru, som har ett hus där. Åååh vad vi har njutit av solen, palmerna, maten, baden, poolen, värmen och den spanska andan.

Igår när vi skulle flyga hem och kom till Malaga flygplats och checkade in, då kände jag mig lycklig, på något vis kände jag så mycket av mig själv. Blir jag mer synlig för mig själv ute i världen? Mer fri? Ja. Mer av min själ kommer fram i ledigheten i värmen, precis som jag upplevde i sommarledigheten. Men denna resa gav något ännu mer än sommaren. Mer lycka. Utomlandsglädje.

Nya vindar i min själ.

Lite sådär swish swosh här får du nya perspektiv och ny energi, sa Gud eller Universum eller vad man nu kan kalla de högre makterna för.

Innerst inne är jag en Globetrotter, jag har rest mycket (bla ett varv runt jorden), men inte de senaste tre åren (bara i Sverige och Danmark). Nu sitter jag här och planerar nästa resa.

Jag har funderat och reflekterat över vad riktig frihet är för mig. Djup frihet är när jag lever precis som jag drömmer om innerst inne, när jag lever i samklang med min själ och mina inre värderingar och drömmar. När jag andas frihet och inte gör kompromisser gentemot mig själv, när jag inte håller mig själv tillbaka och inte stressar.

Frihet är när jag tillåter mig att vara fri, när jag har mod och pengar till att leva så som mitt hjärta slår innerst inne. Allting hör ihop, och allt går. Och allt tar sin tid till att manifestera.

En stark sanning för mig är att jag får oerhört mycket av värmen och av varma länder, Spanien är en av mina favoriter :-)

PS. Idag efter jobbet handlade jag på Coop och hörde en tanke inom mig; Gud vad folk ser ut att ha det tråkigt här i Sverige idag när det höstregnar. Finns det mer glädje ute i världen? Eller allt finns inom oss, men det är lättare för glädjen att bubbla upp i värmen.

Snart...

Jag hinner inte skriva just nu, jag har haft för högt tempo i mitt liv, och jag måste ju hinna koppla av ibland, och då hinner jag inte skriva på bloggen :-)

MEN snart, typ senast om en vecka så ska här vara ett HÄRLIGT INSPIRERANDE inlägg - med solsken och kärlek !!!

PS Hampus har fått en kusin, vi är så glada... livets magi, ett nytt liv.

Det vackraste

Den här helgen är mitt fokus det vackraste, det flög upp inom mig nu. Det vackraste i mig och mina nära och kära och de jag möter. I naturen, i vardagen. Om det kommer tråkiga tankar om mig själv, så phuuuuu pust väck, de behöver inte spöka nu. De tillhör inte sanningen.

Om jag känner jobbiga känslor så finns det något större som håller om mig, som håller formen för mig, jag övar på det, att andas, att inte slukas upp av tråkigheter. Själens styrka. Vila i mitt hjärta. Något bär mig.

Jag skulle ha blivit moster i tisdags - och min kära syster mamma, men det dröjer, jag väntar med spänning.

Veckan som varit, har varit spännande, men nu ska jag laga mat <3>

Självklarhet

Varje dag har vi gåvan att känna oss självklara; detta är jag, jag har min självklara plats, jag är djupt älskad som jag är, jag håller mig kär...

Men livet är inte alltid självklart, ibland kommer prövningar och utmaningar. Om jag vilar mer i mig själv kan jag ta emot dem bättre. Och tillåta mig att falla ibland när det inte känns självklart...

Vår stora utmaning just nu är att Hampus skolstrejkar vissa lektioner, och är inte rädd för att tala om för fröken att det är tråkigt ibland. Igår på lektionen efter lunchen hade han lagt sig på golvet för han behövde vila, sa han. Man ska lyssna på sina känslor och ge form för dem. MEN skolan är full av regler och mål. Så han fick skriva siffror som läxa på kvällen. Mindre kul, tyckte Hampus som kom fram till att han ska göra uppgifterna på dagen i fortsättningen.

Min son har en stor kunskapstörst, men blir lätt uttråkad om undervisningen är för mental... Jag har varit med i skolan vid två tillfällen. Och jag kan bli lite orolig. Varför dessa prövningar? Kanske är det mer av sanningen som knackar på? Kanske är Hampus strejk delvis sund? Vi vuxna får diskutera och tänka till, saker har redan ändrats i undervisningen... Jag har i många år haft tankar om förnyelse i skolan.

Min utmaningen i hans skolstrejk är att stödja honom och inte känna mig som en dålig mamma gentemot skolan och andra föräldrar.

Min Coachkollega Britt och jag!

Idag har jag varit i Malmö, lunchat med min fina mentorcoach, latat mig i solen i Västra hamnen & varit på Reunion på Coachwalk!!! Det är ngt speciellt med den staden, där så mycket energi att jag vill flytta dit... Men inte just nu :-) Flera gånger när jag varit där, har jag fått lust att gå hem till min lägenhet och sova, men jag har ingen lägenhet i Malmö...

Hypersensitiva barn

Jaaaaa nu har jag gjort det!!!

Efter ett långt sommarlov för Hampus, så började han på fritids igår. Hans pappa har varit bortrest i 2 veckor och mina föräldrar har hjälpt till med barnpassningen och sommarlovsupptågen. Idag när jag hade lämnat H på fritids tog jag en låååång promemenad vid havet. En kreativitets-walk till Rydebäck. På ditvägen kom inga idéer, jag bara fyllde mig med havet, himlen och mig själv. Men på hemvägen kom den där nu jäklar känslan, äntligen ska jag göra slag i saken och skapa en blogg om Hypersensitiva barn!! (sen åkte jag och tog hand om mina naprapat-patienter och jobbade till sju).

Så här är den, början som ska bli något så mycket mer!!! Jippi!

http://hypersensitivabarn.blogspot.se/

Gud vare med oss

Idag har höstvindarna fångat mig. Och idag var första dagen som jag kände för att jobba, jag började planera arbetsdagen i min hjärna redan när jag vaknade, vilket jag inte gjort på länge (jag har jobbat halvfart sen d 23.e juli, den dagen när värmen kom :-)

Jag ska strax sova, skriver inte så mycket här... Livet flyter på. I helgen var vi i Malmö, åt gott i Västra hamnen sen var vi på Cuba Café, där de spelade salsa musik live. I Västra hamnen satt vi och tittade på solnedgången och jag drabbades av en känsla av att allt håller på att bli så bra. Det är redan bra, men jag saknar några få pusselbitar. På Cuba Cafe landade en gräshoppa i mitt hår, sen hoppade den till två av mina kompisar :-)

Enligt en bok skriven av Solöga symboliserar gräshoppan följande:

"Låt tro och hopp fylla dig med styrka och inget kan besegra dig. Min gåva till dig är att känna hoppfullhet. Här gäller det att inte tappa hoppet och tron. Håll kvar gnistan!"

Ikväll pratade jag länge med Hampus pappa i telefon och under tiden somnade Hampus. Vi är verkligen goda vänner, som om vi bildar en hel bubbla för vår son efter den jobbiga separationstiden (för 2 år sen). Tacksamhet. En del saker i livet förstår vi inte, det är där Gud träder in. När vi blir omskakade, då kommer vi närmre vår källa.

Jag somnar med en bön
En bön att det ska bli fint väder imorgon
så vi kan åka till Malmö och se på Sommarlovs-TV-inspelning.
Amen & Gud vare med oss :-)

Våra rolighetskompisar, som vi ska till Malmö med!!!

Gode Gud

På väg
jag vet inte exakt vart jag är på väg
men något håller på att förändras
Ofta hör jag mig tänka
jag behöver en stor förändring
Det är nog min själ som viskar
Jag får gröna prickar i ögonen
Jag har inbillat mig att det vanliga livet får mig att må bra
men det håller inte riktigt längre...

Nu går jag och drömmer om ovanliga saker
Bo på Bali på vintern
Resa jorden runt
Ha en rik man (och kärleksfull såklart)
Vara hemma och skriva böcker
Njuta så mycket meeeeeeer

Allt är ju möjligt. Jag har köpt ännu en Allt-är-möjligt-bok och det är magiska stjärnor i den vid varje kapitel-start. Vi har oxå tittat på ytterliggare en Harry Potter-film i veckan.

Och så kommer en krypande känsla i mig, nej livet får inte bli vanligt igen, skola kl åtta, jobba, hämta, köpa mat, laga mat osv.

Sommarlov passar mig perfekt, året runt, hel-ledig eller halv-ledig, ha tid att vara mycket mamma och hitta på roliga saker eller bara vara hemma-mamma för Hampus och hans kompisar. En mamma som har tid att göra supergott mellanmål osv, och som latar sig på altanen.

Så Gode Gud i himlen gör så att det alltid är sommar i Svärje. Annars flyttar jag någon gång till ett annat land...

... eller så får jag börja skriva klart mina bok-idéer och hitta på mer roliga saker så jag skrattar när november-dimman kommer :-)

Dagdrömmande amöba

Jag blir inte färdig till att skriva så ofta på denna blogg. På något vis känns det skönt, att jag kopplar bort mycket av det som normalt sett är viktigt. Min semester är slut, men jag jobbar bara ca halvtid denna vecka så jag har halv-semester ;-)

Jag suger på karamellen av hel-semestern, den gav mig så mycket. Det kändes konstigt att börja jobba igen. Som om jag bara ville hålla mig för mig själv med mina närmsta. Normalt sett brukat tre veckor räcka för mig, men tydligen inte detta år. Jag skulle kunna vara ledig i ett halvår..., eller iallafall i fem veckor.

En del av mig skulle kunna resa jorden runt i tre månader. Äventyrslusten har vaknat. En av mina närme vänner har flyttat till Sydney med man och barn. En annan familj ska flytta till Singapore snart. Och kära vänner från Öland bor nu på Nya Zealand. Så min själ och hjärna och mitt hjärta planerar redan en STOR resa, kanske när Hampus är 9, eller redan 8:-) Vi får se vad livet har att ge. Vi börjar med Spanien i september.

På väg mot nya äventyr

För jag behöver mer mellanrum. Det häftiga med min semestertid är att den har gett mig så många insikter. Det övermedvetna och undermedvetna har bubblat fram mer, jag har inte behövt fokusera på vardagen. Vi har tagit dagarna som de kommit, jag har lyssnat mycket på min intuition och var energin har flödat. Jag har oxå haft några dipps, men det hör väl till. Jag har njutit mer och gillar TIDSRYMDEN - allt får ta sin naturliga tid.

Så ska flödet in i vardagen, skönt med en mjukstartsvecka, och det kommer fortsätta med mjukisveckor ända fram till Hampus skolstart den 20:de augusti. Det är så underbart att ha mycket tid med honom, och lyssna på hans kloka tankar och känna all kärlek och hitta på en massa tillsammans. Igår var hans kompis G här, han kan en del om Hitler för hans gammelmorfar var med i försvaret under andra världskriget, och gammelmorfarn har berättat. G berättade för Hampus, som inte hade hört namnet Hitler förut. Konversationen slutade med Hampus kloka kommentar:

- Men Mamma, hur kunde Hitlers mamma tillåta Hitler att vara så elak?

Ja hur kunde hon?

Med Hampus blir det roliga frågestunder, hans 7åriga hjärna vill veta mycket: Hur mycket är 1000 gånger 1000? Är Universum oändligt? Nej, han har hört att det finns ett slut och det är bara tomrum utanför. Han har börjat läsa i en "Hur det funkar bok"... Och tillsammans läser vi Tzatsiki och Sune, helt underbart roliga böcker.

Idag var det simskoleavslutning, Hampus har inte lyckats ta något nytt sim-märke och han skrek så det hördes långt, han blev så ledsen och arg "Jag hatar simskolan", och vi fick påpeka att det inte var simskolans fel. Han får fortsätta att träna i "Mamma och Pappas simskola" som startar i nästa vecka. Jag tar det med ro, 7-åriga pojkars koordination är inte helt utvecklad, så det är ingen brådska. Däremot övar vi simrörelser hemma med KRAFT och VILJA i rörelsen. Det går inte att simma som en dagdrömmande amöba. Eller så är det just det som det gör, det beror på hur långt man vill komma. Och vad som är viktigast? Att njuta på vägen och ha kul. Eller komma snabbt fram till målet?

En glad kille som älskar att leka i vatten, före beskedet att det inte blev något nytt sim-märke...

Happy Sommar!

En bra sommar ändå

Många klagar på vädret, men jag vet inte vad som hänt med mig, jag är nöjd. Vi har fått mycket sol, jag är rätt solbränd, varje dag skiner solen en stund och jag lyckas ofta fånga den på vår altan eller på simskolan eller någon annanstans. Livet blir skönast när man inte har förväntningar.

Idag sken solen fram till precis när vi skulle cykla till Rydebäck strand, men ... det var rätt skönt efter en förmiddag i Råå Bassäng. Skönt med moln. Min hud vill inte ha för mycket sol på sig, jag avskyr att bränna mig... Så vi lyssnade på Tzatsiki istället på Cd-spelaren. Hampus byggde koja och vi målade teckningar till min Pappa som fyller 67 år idag. Sen var det kalas!

Denna sommar känns bra, jordandlig, ledig. Vi har hittat på en hel del, vi var på Österlen i veckan, det blev Tosselilla sommarland och camping utanför Simrishamn, så vackert det är där, jag blev förförd. Fick lust att flytta dit. Dessutom har de en jättefin Waldorfskola där. Jag fick en massa andra idéer också, men väl hemma igen insåg jag att livet är här och nu. På Råå. Fina Råå.

Semesterledigheten är spännande, för mer av mitt innersta blir tydligt, vad som är verkligen viktigt för mig. Och vad jag är värd. Dessutom skrattar jag mer.

Vad får du av din semester???

On the road, till något nytt. Kram!

P A U S

Jag har en paus, ett andrum, eller semester som det heter i normala Sverige. Det känns så sunt med ledigheten, andrummet, tomrummet som fyller sig själv med nytt liv.

Under våren har jag kört på, gått på två utbildningar, jobbat på två ställen, och varit Mamma som vanligt och allt annat som hör till mitt liv. Mitt behov av att stanna upp knackade på mig ordentligt i juni. Och nu är jag här, mitt i ledigheten. Mitt i mig själv. Idag är jag alldeles själv. Min första vara-bara-jag-själv-dag.

 

Jag och Hampus har varit på en road-trip till Kalmar och Öland där vi bodde 2002-2008, vi hälsade på några få utvalda vänner och njöt av allt det vackra där. Det är en speciell energi i den delen av Svärje, så lugnt. Jag förundras varje gång jag kommer dit. Det är mjukt där. Solen lyser mer.

Medan i Skåne är det mer kraft och dynamik, det är därför jag bor här. Och för att jag har mina föräldrar här.

På Öland tältade vi och njöt. Sen åkte vi till Järna där Hampus farfar Wilhelm bor och hans fru Anita. Järna är speciellt med många antroposofiska verksamheter, men i år förfördes jag inte av dem. Istället reflekterade jag över att det finns så mycket alternativa affärer och caféer ute i vårt land nu. Järna är inte lika unikt som det var förut. Det unika blommar mer och mer ute i vårt samhälle, sakta men säkert sprider sig de vackra, ekologiska, genomtänkta och meningsfulla verksamheterna :-)

Järna har gett mig oerhört mycket när jag jobbade på www.vidarkliniken.se till och från 1996-2002. Men det är ett minne blott...

Hampus älskar att vara hos sin farfar och hans nya farmor som han säger, så sött. Hans gamla farmor är en ängel i himlen. Vi åkte även in till Stockholm och vinkade av en vän och hennes familj som flyttar till Singapore, lyx. Vi sov över hos min syster och hennes sambo och deras lilla bäbis i magen, mys. Vi åkte till en sväng till Skärgården, sen tillbaka till Järna, och hann besöka en kompisfamilj i Tystberga på vägen tillbaka till Skåne. De bor ute på landet, så dejligt!

Kom hem nöjd igår kl 23.

Jag har hunnit fundera på en del saker. Hur vill jag leva för att må så bra som är möjligt? Hur kan jag förvalta min själ och essens på det mest fina vis? I ledigheten knackar drömmar på min dörr om att skriva böcker och börja måla tavlor igen. Det konstnärliga sidan av mig, som får ligga på lat-hyllan lite för mycket. Eller på jag-hinner-inte-nu-hyllan. För i en ensamstående mammas liv hinner jag inte allt, då jag måste fixa allt själv (vilket jag är himlens trött på).

Ibland är det sunt att ha tomrum i sitt liv för att livet ska kunna ge impulser av det nya... :-)

2001-2001 reste vi jorden runt i ett halvår, efter det kom mycket till oss, vi hade tömt oss och kunde ta emot det vi önskade innerst inne. Mmmmm. Är det så att vardagens surr kan stoppa för oss om vi surrar på för mycket?

Mittemellantid

Det är en slags mitt emellan tid. Inte helt sommarledig ännu, jag ska jobba på halvfart den kommande veckan. Hampus har sommarlov, vi hjälps åt, jag, hans pappa och mina föräldrar.

Det regnar, jag väntar på den riktiga soliga sommaren! Jag väntar på ny inspiration. Ny djup glädje! Vi hade en jättefin midsommarkväll med vänner... Mys. Sen har det kommit vågor av tomhet. Öppningen till det nya!

Jag längtar till Öland, vi bodde där i sex år 2002-2008. På landet i en bondby som heter Kåtorp. Jag älskar lantliv. Jag undrar vart mitt liv är på väg. Vart är ditt liv på väg?

Ibland byter livet spår, lägger i en annan växel. Ibland när vi minst anar det :-)

Grönt pulver, ensamhet och tystnad

I tystnaden kan det hända mycket. Jag tycker bara om tystnad och ensamhet i lagom dos.

Jag älskar mest att ha nära och kära omkring mig. Som i lördags, då vi var 4 singel-mammor-väninnor som åt god middag med tända ljus och mys. Hampus fick också vara med. För 3 år sen var bara en av oss singel (inte jag). Jag vet inte hur vi har burit oss åt, det är nog ett grönt pulver som vandrar från relation till relation:

- Jaha hur hållbar och äkta är er kärlek? Vilar den på sanningen eller på beroende? Behöver ni växa i tron på er själva eller är ni redan fyllda och delar djup kärlek? Så frågar det gröna pulvret. Det fräter om inte kärleken är riktigt äkta. Och relationen är bara äkta om man kan vara sig själv fullt ut och inte behöver hålla tillbaka delar av sig själv för att passa ihop.

Nu är vi 4 singelväninnor som sitter mitt i sanningen ;-) Så kan man säga. I ett skepp på väg mot ännu mer kärlek och äventyr. Vi trivs ihop. Nästa lördag ska vi troligtvis på ett dansställe i Malmö som heter LoveBoat...

Ikväll är jag själv, det var mysigt i början, men efter ett tag knackade ensamheten på min dörr... Eller längtan. Som föder drömmar om det nya, mmmmm... I tystnaden föds resten av livet.

Dream on!

Vikingalagen

Vikingalagen av Lars Eric Uneståhl, glöm Jante...

1. Tillvarons största gåva är jag själv.
2. Alla människor kan lära sig något av mig.
3. Mina tankar är mer komplicerade än alla datamaskiner.
4. Mina känslor är lika viktiga som andra människors känslor.
5. Det jag säger är värt att lyssna på.
6. Det jag gör är värt att uppmärksammas.
7. Jag respekterar mig själv och finner att andra gör det också.
8. Jag skrattar åt mig själv med ömhet och värme.
9. Jag har full rätt att må bra på alla sätt.
10. Jag är unik, det finns bara en som jag.

 Jag har tagit min coachexamen idag!!! Hurra!!! Dipl Coach & Leg Naprapat, det låter bra :-)

Venuspassagen

Inatt och imorgon bitti är det Venuspassagen på himlen, planeten Venus vandrar förbi solen vilket är unikt och sker väldigt sällan. Enligt astrologer och Mayakalendern symboliserar detta ett öppnande för mer kärlek på jorden och att vi kommer vandra starkare på hjärtats väg. Den andliga världen hjälper oss mer nu.



Bilden hittade jag på Facebook, egentligen får man kanske inte kopiera därifrån, jag ska ta bort den om de klagar :-)

 När Venus rör sig förbi solen är det som en nyckel till mer kärleksfulla energier. Gamla trosystem håller på att krackelera. På Facebook har jag läst flera olika tolkningar. Jag gillar att göra något konkret av det abstrakta; jag ser det som att mer kärlek och naturlighet kommer kunna flöda ut i relationer och i samhället.

Jag tror på en mer medmänsklig skola där lärare inte är stressade och barnen får en meningsfull skolgång - och blir sedda för dem de är och får utveckla sina unika talanger.

Jag tror på utvecklandet av många arbetsplatser, vi ska arbeta ur lust, inte ur måsten.

Jag tror på en mer miljömedveten värld, snart förmår jag mig inte mer att tanka med bensin. Jag är ekofrälst.

Jag tror på att ge mer till de fattiga och utsatta i SVERIGE!!! Ett land där alla ska få möjligheter.

Jag tror inte ett dugg på krig, jag hoppas innerligt att de tar slut snart.

Vi kan börja med oss själva.

Jag tror på att meditera och göra yoga, att odla kärleken och friden i sig själv till att börja med. Att så frö - för mer kärlek. Och älska våra barn ovillkorligt, då kommer de förändra världen ännu mer. Amen.

Så här skriver astrologen Thomas Jönsson: "Venuspassagen kan symbolisera harmonisering och integrering av olika sidor i våra liv; manligt/kvinnligt, vänster/höger hjärnhalva, det högre och lägre jaget, osv, vilket kan vara förutsättningen för en frekvenshöjning av medvetandet: Jorden-Venus och Solen ligger då utmed en rak linje. Inte förrän år 2117 kommer detta fenomen tillbaka."
 

Här kommer urklipp från Sanna Edhins blogg: "Många avgörande händelser och upptäckter har skett just under tidigare Venuspassager. Under en passage upptäckte Magellan att jorden var rund och inte platt, vilket öppnade för utforskande av hela världen.

Vad som är begränsar oss eller är passé kommer att komma upp för att förändras. vi får möjlighet att fatta nya beslut gällande kärlek, familj, arbete, vår hälsa och och hela livet!

Denna Venuspassagen kommer att ge starka genombrott i relationer, kommunikation och omvärldskontakt."

Hjärtats ro

Ibland känns det som om jorden snurrar fortare. Under de senaste dagarna har det varit Hampus födelsedag, kalas, planera barnkalas (med projektplan och inköp), ha barnkalas, leka med presenter osv. Det har blivit marsipantårta, glass och marängswish, godis osv.

Jag kan ha intentioner med min mat, den ska kännas skön i magen, vara ganska ofta nyttig och njutningsfull. Inget rött kött, helst bara eko, helst så lite kött som det bara går. Men nu har jag ätit grillad griskorv (eko) och tänkt att det är så himla GOTT!!! Likaså med all tårta. Och DÅ kommer exem på posten. På mina händer, så de SYNS. Jag ser vad de säger, dax för att tänka mer på vad jag äter igen. Exemen kan också delvis bero på den starka väderskiftningen och att jag tar min Coachexamen nästa vecka, min hjärna har en del att stå i. Därför behöver jag koppla aaaaaaaaaaaaav!!!

Längtar till sommarledigheten, men det är lite mer än 3 veckor kvar, livet är här och nu. Det handlar om att ta vara på guldstunderna, som igår på Hampus barnkalas när vi dansade dansstopp med 10 glada 7-åringar, jag njöt av deras dansglädje. Sen var vi på stranden, efter kalaset, jag kände mig FYLLD. Somnade nöjd. Hampus somnade dock lite ledsen men en värmeflaska på hjärtat. När han skulle sova sa jag hejdå istället för godnatt och då började han att tänka på döden och storgrät. Oj vilka känslor det kan dyka upp i ett 7-årigt hjärta. Ikväll ville han somna med värmeflaskan igen, för säkerhets skull... Kärlek.

Vi faller alltid till hjärtats ro. Till sist. Även om det händer en del i vår familj ;-)

Vaken

Vaken mitt i natten och jag kan inte somna om. Det brukar inte vara såhär men jag är klarvaken och klockan är strax 4 på morgonen och fåglarna sjunger. Det var en märklig dröm som väckte mig för 2 timmar sen. Den handlade om min tonårstid och nuet på samma gång. Jag kunde hålla så mycket inom mig i tonåren, trots att jag kände massor inombords. Men jag visste inte hur jag skulle ge uttryck till allt. Nu är jag mer rakt på sak, kan man säga.

Jag har legat och funderat på hur mycket i mitt liv som bara trillat över mig, bra saker och fina människor, boende, resor, möjligheter. Ändå lever jag själv nu med Hampus. Hur kunde det bli såhär? Livet innehåller också prövningar. Livet är både misslyckande och lycka.

"Det finns inga misslyckande, bara feedback", säger vissa. På vägen mot riktig frihet i ett tillåtande.

Konsten är att ta emot det livet ger, att våga vara öppen. Och att styra våra liv så gott det går dit vi innerst inne längtar.

Ögonblick kan vara fullkomliga. Som att ta ett kvällsdopp :-)

Kroppen ljuger aldrig

- Mamma, man hittar det som man tänker att man vill hitta.

Vi bygger med Lego, efter en ritning, det ska bli en Legohusbil idag. Vi har väldigt mycket Lego så det kan ta tid att hitta alla bitar... Men vi har tid, det är ju LOOOOOOOV. Kristi himmelfärslov som Hampus sa när han var 5, nu är han strax 7 och har full koll på vad lovet heter, men inte varför det heter det.

Jag har varit 2 dagar i Malmö på min Coach-utbildning, den är helt magiskt bra med underbara kurskollegor och lärare. Jag vill inte att den ska ta slut om en månad... Igår fick jag en Transpersonal Coach-session av en av mina lärare, hon läste av mina kroppsrörelser och de känslor hon fick av att sitta framför mig, och coachade mig ur det hon såg och förnimde, det blev konfronterande, magiskt och sant. Kroppen ljuger aldrig. Men vi kan ljuga för oss själv, ett tag, sen säger kroppen ifrån... Jag tror jag hör det mesta från min kropp men jag lyckas inte alltid att skapa ett liv 100 % så det passar den. Inte än ;-) I'm on the road - av lärande och övande!

Nu kallar Hampus... Legobits-letning för att bygga klart.

Magisk torsdagshälsning!

Lyckan är som vädret

Jag skrev detta på Facebook nyss ;-)

Visst är det härligt när lyckan bara trillar över mig, utan någon speciell anledning. När allt bara känns bra. När allt är kul som att handla mat, sortera kläder, titta på de gröna bladen, känna vinden, titta på havet, ha fina naprapatpatienter, köra Hampus till barnkalas, sen hämta och somna nära nära honom. Trots att han är sju och borde somna själv. Men strunt i det. Lyckan går inte att fånga, den är som vädret, det är bara att följa med...

Till saken hör att jag skrev detta i onsdags:

Idag har varit en sådan där INTE GLAD dag, hls Häxan Surtant
Imorgon kan det bara bli bättre

GLAD helg kära läsare! och skulle du inte känna dig glad, ha det skönt ändå!

Tillit

Tillit
Livet bär mig när jag vågar luta mig mot det
En inre våg möter en yttre våg
Det är det som håller mig uppe
Det är det som ger mig mod
Hjärtat öppnas när det tas emot
Jag tar emot när livet ger mig det jag längtar efter
Dansa genom livet...
Våga våga våga

Energi

Våga våga våga testa testa testa

Ikväll har det varit Valborgsmässoeld på stranden på Råå. Mys och stämning. Vi grillade korv på glöden. Kalkonkorv. Sen gick vi hem till mina föräldrar och åt god efterrätt med deras gäster.

Detta blir bara ett kort inlägg, för jag somnar snart... I lördags var vi i Köpenhamn, som är en påfyllnads-plats för mig.

I höstas åkte jag och min väninna Caroline till Österlen. När vi åkte förbi Malmö kände jag oerhört starkt att delar av mitt liv fortsätter i Malmö och i Köpenhamn. Jag försöker lyssna på vad som ger mig energi, vad som gör mig glad och upprymd. Ju mer jag lyssnar desto större blir energivågen, och desto mer får jag tillbaka av livet. När jag inte går emot min djupaste längtan och önskan.

Vi hade gudomligt kul i Köpenhamn i lördags, vi dansade till kl 2.15 på natten...

I Malmö går jag en helt underbar utbildning, genom den öppnas nya världar, jag greppar mer av mig själv, mer intuition och styrka. På onsdag ska jag till Malmö igen, mmmmm så najs.

Vad ger dig energi? Vart leder din energi? Vad är det livet vill ge dig innerst inne?

Så mycket kärlek.

Sen finns motsatsen, när vi biter ihop för att vi tror att vi måste, jag har lite av den gamla rustningen kvar ibland. Men den smälter för varje dag. Det nya blommar fram mer och mer. Med mod. Allt tar sin tid. Ha tålamod!

Upp och ner på timglaset

Lördag kväll, Hampus somnade försent efter att vi tittat på en rolig Håkan Bråkan film. Men vad är försent? Det finns så många idéer om hur man ska göra med barn. Det viktigaste är att lyssna på dem tror jag, på deras tecken. Så ja, det blev nog en kvart för sent ikväll. Efter en rolig dag, Hampus har lekt med kompisar, jag har haft hemmaliv, behövligt.

Våren blommar ut mer och mer och den når in i vårt hem och i mitt hjärta. Jag har varit i Malmö i 2½ dagar under veckan som gått, på Coach Walk. En av dagarna innehöll Expressive art, vi målade, skrev poem och coachade ur dem. Det var helt underbart eftersom jag är en skapande själ. Varför jag arbetar jag inte mer med sådant? Jag är på väg :-)

Många idéer poppar upp, konsten är att fånga dem och göra dem till verklighet. Att ha modet och kraften.

Jag har en märklig känsla inom mig, som att vända upp och ner på timglaset och flyga till Australien. Men det ska jag inte (inte nu iallafall). Det handlar mer om känslor. Kanske att vända upp och ner på mig själv så att det bästa av mig själv trillar ner på jorden och inte mals inom mig.Och det är nog många fler som känner så nuförtiden.

Jag planerar sommaren just nu, det blir Mundekulla, Stockholm och Österlen. Sen när höstvindarna kommer har vi bokat en resa till Medelhavet, så najs :-) Jag har tittat på olika boende på Österlen, men kommit fram till att jag helst vill tälta. Jag har en primitiv "indian-del" inom mig som älskar lite äventyr och mycket friluftsliv. (Dessutom är det kul för 7-åringar att tälta). Jag minns när Hampus var ett år och vi tältade med min väninna Eva vid Böda strand på Öland, där vi bodde då. Vi sov inte på en campingplats utan i "bushen". När vi hade fått upp tältet, undrade Eva om jag tänkt igenom det hela, att sova i det fria med en ett-åring. Det hade jag inte, men jag älskar att sova i det naturen.  Nu har jag dock tänkt igenom det hela och tror faktiskt att vi ska sova på en camping (i ytterkanten av den), jag märker att en trygghets-behövande-ådra har börjat växa i mig med åren...

Nässelsoppa

Helst plötsligt har ett sug av nyttig mat infunnit sig hos mig. Efter påskhelgen. Kanske naturligt? Hihi. Imorgon ska jag ha kalas för jag har fyllt år, jag ska bla bjuda på Nässelsoppa. Jag älskar att gå ut i skogen på våren och plocka nässlor, med handskar (eller springa ut i min park och plocka för att jag inte hinner till skogen). Sen gå hem och rensa dem och koka soppa på dem, med lite smör, pyttelite dinkelmjöl, buljong, havregrädde och salt. Mums. Som att äta våren. Underbar känsla (speciellt om det regnar och är grått, då blir det ändå solsken i mage och hjärta).

Imorgon ska jag oxå bjuda på raw food bakelser, mmm. Jag är så trött på för mkt socker och grädde. Raw food gör mig piggare just nu. Vi brukar göra en god smoothie som smakar som glass, säger Hampus ;-)

rismjölk
tinade fd frysta jordgubbar
banan
lite agavesirap och vanilj
ev någon dadel

Mmmmm

Jag gör också spirulina-nässel-pulver-drinkar men det gillar inte Hampus. Av spirulina och nässlor bildas det bla mer syre i kroppen, ja man blir mer upplyft!

Jag blir också upplyft av att titta på Let's Dance, det är det enda program som jag följer och som ger mig energi och glädje! För mig är det viktigt att följa min energi, var den växer (och bejaka var den krymper) och försöka skapa mitt liv ur växandet. Vad är din ledstjärna? Det är bara en sak, ibland är tar det tid att skapa en riktigt bra form för energin. Glad helg kära läsare!

Påskhelgen

Påskhelgen är över och snart sover jag, laddar inför veckan. Vi har haft en skön långhelg, men idag trillade ett vemod över mig. Som regnet. Gick i skogen och tänkte; här går jag och vemodet. Det var längesen jag kände så... Men det sägs vara sunt att vara låg någon gång ibland.

Helgen har varit fylld med lek, sol, påskkalas och igår umgicks jag med mina kära väninnor i Båstad. Vi hade knytis, gick i skogen, mediterade, berättade och lyssnade på varandra, vips så hade vi umgåtts i 6 timmar. Så är det när man trivs ihop och är likasinnade själar... Varmt i hjärtat.

Idag har jag varit på Nia-masterklass med en Nia-stjärna. Jag har dansat Nia i 14 år och undervisat sen sommaren 1998, men nu är det slut med det. Energin har sinat för att lära ut, precis som en relation kan ta slut så kan träningspassioner ta slut. Eller gå i vila. Jag tror jag håller på att smälta det hela. Kanske är det en del av mitt vemod. Jag ville så mycket med Nia men nu känns det skönt att sluta räkna takter och lära in steg.

På vägen mot mer dansfrihet. För jag kommer alltid älska att dansa. Alltid. Dansa genom livet. Nia har lärt mig oerhört mycket, jag är så tacksam!

PS Jag kommer fortsätta dansa Nia hemma ;-)

Rena rama glädjen

"Sometimes I get so happy, sometimes I get so sad..." Jag älskar de raderna i en av mina favoritlåtar. Livet är verkligen så, glädje, sorg, vemod, kärlek, surhet, värme, hjärtfrid. Mest det sköna nuförtiden. Mmmmm.

I lördags åkte vi till Köpenhamn, jag och några vänner och vänners vänner. En av mina nojjor i livet är att köra bil på Öresundsbron, ler nu :-) Men det är himlens sant. Peppar mig, får tala om för mig själv att bilen kan inte blåsa av bron eller så...

Vi var på en dansklubb och dansade genom oss själva in till magiken, vi hade det så DEJLIGT! Det är så skönt när rena rama glädjen trillar över oss.

För det goda

Jag blir inte färdig till att skriva så mycket nuförtiden. Med 2 utbildningar på gång och 2 arbetsplatser, fokuserar jag mycket på lugn och ro mellan all aktivitet.

I måndags var jag på Facebook-lunch-mingel på Madame Moutsache i Helsingborg, vi satt vid runda bord med inga som vi kände, det var regeln. Jag kan le åt mig själv, presenterade mig som Naprapat men pratade mest om vikten av att utveckla skolan för att möta barnen där de är i lust och lek till lärande. Jag diskuterade oxå medvetenhet, vad folk drömmer om innerst inne, vart jag tror vi är på väg, om goda idéer för ett bättre samhälle... Dessutom var det en Innovatör som hade ett föredrag, jag gillade det!

Jag borde starta ett företag som heter För det Goda, för jag tror på det goda, på ett bättre samhälle, på mer kärlek och närvaro, men jag hinner inte skriva så mycket om det just nu.

Vad tror du på?

Den inre hjärtrytmen är viktigast, att tro på sig själv. Det är lätt att tro på sig själv om man har ett fint yrke, men hur tror man på sig själv om man vill hitta på ett nytt yrke??? Hihi.

Happy Weekend!

Efter en underbar vecka blev det vacker avslutsbild :-)

På spår

... jag sitter på tåget mellan Helsingborg och Malmö, Skåne är så otroligt vackert efter en ljuvlig vårdag, jag lyssnar på Brasiliansk bossa nova och förförs av livet. Do you wanna dance my soul? Jag förförs av musiken, känner tacksamhet men tänker på inget speciellt. Bara tack, jag är på rätt spår... Konkret är jag tacksam för att jag just nu går en underbart bra utbildning på www.caochwalk.se som ger mig mod till att jag en dag vågar jag fälla ut mina vingar fullt ut, och jag hoppas att det smittas till alla som längtar efter det ;-)

Coach-övningsklienter sökes!!!

Ja om du känner att du längtar efter förändring och utveckling i ditt liv, och vill uppleva mer av dig själv och mer glädje och tillfreds-känslor, då får du gärna coaching-övnings-sessioner med mig till ett ordentligt reducerat pris. I Helsingborg eller via telefon eller skype.

Kontakta mig mail@erikagreen.se

Jag går nu en utbildning på www.coachwalk.se i Malmö, fram till juni :-) Utbildningen är otroligt bra, mmmm.

Vi är många som längtar efter att blomma ut mer, vi har så mycket vackert inom oss

När våren darrar i luften & ett underbart liv

Våren darrar i luften och den börjar borra in sig i mig, skönt. Idag är det en speciell fredag, jag ska inte jobba på nio dagar för jag börjar en utbildning på måndag, något nytt tar form i mitt liv och det känns redan. Det är både våren och det nya som väntar, som berör mig.

Dessutom har min väninna Anne startat en grupp på Facebook som heter "Ett underbart liv", med fokus på allt som vi kan vara tacksamma för, och alla tänkvärda inlägg där har gett inspiration. Med insikten att vi oxå behöver gnälla ibland, ett tag, sen vända det till konstruktivitet. Idag har jag kännt mig tacksam för mycket, sett allt som jag lätt tar för givet, hur värdefullt det är. Som att vårsolen lyser in i vår lägenhet på morgnarna, att jag gör yoga varje morgon (hur ambitiöst som helst, ibland bara 15 minuter, men ändå), att vi ofta cyklar 2 km till Hampus skola lite före åtta på morgonen osv. Idag sjöng jag för Hampus kl 7 och han låg i sängen och övade bokstäver högt, det kallas lust till lärande och det har trillat över honom på sistone, då han har börjat kunna läsa stora bokstäver. Min söte snart 7-årige son.

Jag känner mig även tacksam för att jag 2 ½ dagar i veckan jobbar i ett fint hus på landet och 1 ½ dag i stan med havsutsikt,  och att jag fått en Affärsutvecklingskurs av EU, ja den finansieras av EU, 6 st halvdagar under våren, det började i tisdags och det var otroligt kul att få tänka till och omvärdera mitt företag. Nu ska jag göra en ny affärsplan, som ett styrkort, för att lättare komma dit jag vill och göra om mitt företag från drivved till ett skepp ;-)

Strax går vi in i Vädurens tecken, det står mycket för vilja och innovation, nytänkande. Våren för med sig många nya impulser, känslor och tankar, först kan det kännas förvirrande men det är bara att följa med i flödet, för innerst inne är det alltid stilla, det är en av anledningarna varför jag gör yoga. Först mediterar jag i stillheten, vilar i mig själv och förankrar mig i mig själv (så gott det går). Sen blir det yoga för kroppens skull, och för att få mer styrka, stabilitet och flöde i kroppen. Och för att orka vara Naprapat och mycket annat som att vara närvarande och ha en naturlig andning osv. Jag övar på det.

Snart ska jag åka hem till en väninna med en annan väninna, vi ska ha fredagsmys, det känns så skönöööönt!

Happy Friday!

Rakt in i hamnen

Det är något som börjar fylla mig och bära mig, jag tror det är våren. Den kryllar i luften och den får mig att le. Idag har jag varit med Hampus på ett barnkalas i stan, en av mina vänners barn fyllde sju. Efter kalaset tog jag en lång lång promenad till Rydebäck. Där är en lång brygga, jag brukar gå ut på den och stå där och dagdrömma och titta på pelarna av Öresundsbron som jag ser om det är klart väder. Idag var en sådan klar dag. Jag kom hem i solnedgången och somnade fylld på min säng. Med en slags tillförsikt. Saker och ting tar tid, men mitt inre skepp glider rakt in i hamnen en vacker dag. En märklig känsla. Eller självklar.

En badbrygga på Råå, det är fint att bo här!

På vägen mot våren

Nu vill jag att livet ska vara en rolig rutschikana rakt in i nya äventyr! Det har varit lugnt, jag blev sjuk i förra veckan, sen tog vi det sakta i helgen för att hålla hostan i schack.

Det regnar och jag övar tålamod. Imorse tog jag en skön promenad med en klok kompis på Råå och jag insåg att mitt liv är ebb. Efter ebb kommer flod igen. Hur är ditt liv?

Om tre veckor börjar jag på en coachutbildning i Malmö, så KUUUUUL! Jag längtar!

Jag har inget klokt att skriva, vi ska laga pannkakor strax. Kanske är detta en mellantid, medan vi väntar på den riktiga blommande våren... Lägger in ett TV-lördagkvälls-foto på oss, hihi. Jag älskar det naturliga och enkla, såhär naturligt är det hemma hos oss, inga krusseduller...

Lördagsmys framför TVn

Star Wars spel

- Mamma varför får jag inte spela spel i din telefon?
- Därför att det är inte bra för barns hjärnor att använda trådlösa telefoner.
- Vadå, kan de suga upp barns hjärnor eller?
- Näe men barnen kan tex minnas sämre...(av trådlösa telefoner)
- Jaha, ja jag vill ju inte glömma att jag önskar mig ett Star Wars Wee spel! 

:-)

Fakta: 
1. Såhär är det att barns hjärnor är inte färdigvuxna. I Ryssland ger Strålskyddsinstitutet rådet att ej låta barn under 16 år få prata i mobil.
2. När vi är uppkopplade på nätet via mobilen/Iphonen strålar det lika mycket som ett mobilsamtal. Det finns spel för barnen som kan spelas utan att vara uppkopplade, sök efter sådana. Det är bara spelen laddas ner som det strålar.

Tankar om familjen

Fredagkväll och jag är själv hemma. Hampus har fått feber, jag fick hämta honom igår på skolan. Nu sover han hos hans Pappa Henrik. Vi tre ses en hel del tillsammans, vi kommer alltid vara en familj. För några dagar sen skrev jag detta på Facebook

För två år sen bestämde vi oss för att separera, det var det mest sorgliga jag upplevt, att såga i sönder en familj. Idag två år senare känns det som vår familj klistrats ihop igen, vi tre har det trevligt och mysigt ihop. Vi kommer aldrig bli ett par igen (jag och Henrik) men jag känner mig så tacksam för den fina vänskapen. Och tacksam för allt som livet lärt mig av denna märkliga resa... Stora lektioner i ovillkorlig kärlek och självkärlek ♥ Och tacksam för att Hampus har det bra trots att han blivit ett skillsmässobarn.

Hur kan man växa ifrån varandra? Men ändå höra ihop? Varje själ är som en bäck, ibland bildar två bäckar en större bäck, ibland delar en bäck på sig till två. Vi kom till ett sådant tydligt vägskäl.

När jag tittar i Henriks och Hampus ögon ser jag att vi är av samma sort, men inte helt samma sort ;-)

Med Hampus kan jag känna att vår kärlek är som en sjö, en källa som vi alltid kan falla tillbaka i. Hampus är en sådan stark liten person, så jag behöver vara en stark Mamma. Med hjälp av honom har jag funnit mycket av min styrka. Jag har också funnit en oändlig kärlek i att vara Mamma. Jag minns när jag satt och storgrät då Hampus var 10 dagar gammal, över hur djupt vi hör samman, av samma blod. Jag är så tacksam för min lille son!

Självkärlek

Det som kan göra oss mest lyckliga är vår egen självkärlek. Med den kan vi ge oändligt till oss själva och till alla nära och kära och dem vi möter i vår vardag ♥ Med självkärleken kan vi öppna oss för att ta emot från andra och dela... ♥♥♥ Om vi inte älskar oss själva är det svårt att ta emot. Livet är en övningsskola.

Önskar er en fin dag i självkärlek!!!

Jag skrev detta igår förmiddags på min Facebook-wall, sen hade jag patienter hela dagen, kom hem trött. Inser att jag på sikt ska ha mindre patienter och mer kreativt arbete, jag är på väg mot det nya, men det tar tid. Och det är en konst att skapa ett arbetsliv rakt inifrån och ut. Dessutom har jag många meningsfulla möten med mina patienter som ger mig mycket. Hur ska jag få ihop de olika pusselbitarna?

Vart är du på väg? Jag ska gå en utbildning i slutet av mars, ser framemot det, nya perspektiv! Ikväll ska vi på ett seminarium i Lomma om Drivkrafter, nice!

En djupsinnig dikt av mig

Tomrummet i mig

Det är här jag fyller mig

Med kärlek

Vågskvalpet

I tomrummet

Det är här jag börjar driva mot det nya

Jag har lämnat land

Söker en ny hamn

Jag har lovat mig att följa strömmarna
En inre våg

För en gångs skull inte planera

För livet har något stort att ge

Jag tror på det

Det är det som driver mig vidare

Detta är min bön

Det är Gud som styr

Eller Universum

Eller det största

Jag öppnar mig för det

Det är här vi kan riktigt mötas

I det äkta

Kärlek

Skidor & dans

Vi har varit i fjällen i Lindvallen i Sälen. Jag älskar att åka skidor, det är kraft, frihet, flow och hjärta för mig. Jag har åkt sen jag var 6½ år, både i Sverige och i Alperna. Men jag har haft 10 års paus, när jag var 26 år tröttnade jag, pjäxorna skavde, fötterna frös, jag utvecklades inte mer i skidåkningen och träffade året därpå Henrik som inte var skidfreak. Så jag la skidorna på hyllan. Vi reste mer till solen.

När vi började separera för 2 år sen, då föreslog min Mamma att vi skulle åka till fjällen. Jaaaaaa! Plötsligt var de kul att åka skidor igen, efter flera års Yoga och Nia-praktiserande, så hittade jag ett stort, nytt flyt och mod i skidåkningen. Fötterna var mycket mer varma och stabila och jag fokuserade på dynamisk lätthet, andas genom hela kroppen, vara avslappnad och stark, och jag flög fram igen! Mitt hjärta jublade (och läkte).

Min skidprins och jag ;-)

Ikväll har jag varit i Malmö med tre underbara väninnor, vi gick först på Raw Food House, sen åkte vi till Dancegatherings. I två timmar dansade vi fritt och vilt under ledning av en stark kvinna Berit Hauge. Det blev en jättefin energi under dansen, så magiskt och intimt. Efteråt la jag mig ner på golvet, mitt hjärta kändes så rött. Så skönt efter en veckas ledighet. Skidor, dans och mellanrum behövs då och då, för att orka le i vardagen. Amen.

Happy Helg!!!

Förförd av havet

Ibland blir jag förförd vid havet, det kan vara så vackert... Där kan jag känna att allt är möjligt. Innan idag skrev jag på FB om någon kunde beskriva den magiska formeln för att leva mitt i sin dröm. Det är lätt att lyssna på hjärtat, men en utmaning att skapa en vardag ute i samhället ur hjärtrytmen. Utmaningarna kommer ibland och knackar på, de känns som styrketester. Konsten är att ha ett sinne som kan ta hand om allt som sker ;-)

I ett tillåtande får hjärtat plats. Men hur skapar man sitt drömliv helt fullkomligt ända ut i hårstråna??? Allt tar sin tid. Ett steg i sänder som en vän skrev häromdagen på sin FB-wall.

Tålamod, tillit och tacksamhet - och se sig värd det bästa, det är bra ingredienser på vägen till den STORA LYCKAN! Det göder fröna som gror i livet.

Vad tror du? Lyckan i ögonblicken är viktig och att njuta i nuet, det är ju det som är viktigast. Men jag tror inte på singelmammalivet, det är det som är kruxet i mitt liv, eller det som driver mig vidare...

Jag är driv-ved, jag flyter vidare.

Med fötterna på bordet

Det är en konst att nå riktigt in till den innersta vrån i hjärtat och att stanna kvar där. Det är en lika stor konst att skapa ett liv ur de djupaste önskningarna, hjärtslagen, drömmarna, bönerna. Be så ska du få, är det så enkelt?

De senaste åren har livet gett mig en hel del prövningar och jag kan se att ledstjärnan har varit att jag ska inse att jag är starkare än jag tror. Att vara ensamstående mamma är stundvis prövande och en inre muskel styrketränas. Det är jag som ska ha ork att vara Hampus närvarande Mamma efter de flesta arbetsdagarna och det är jag som ska handla, laga mat, tvätta... och betala alla räkningar själv, det kostar en del att bo 400 meter från havet i ett gammalt fiskeläge... (det är inte synd om mig, det är inte så jag menar, men stundvis känns det som ett träningsläger).

Vad menar jag med detta inlägg? Be så ska du få, är det så enkelt? Hahaha det är bara en sak som vi missar, att det kan vara låååååång leveranstid från himlen, och ibland behöver vi lära oss en del saker på vägen och rensa bort vissa känslor, grejor och personer, för att få plats med det som vi innerst inne ber om. Vi behöver oxå TRO på våra drömmar och vila i hjärtats innersta guldvråer då och då.

Hur styrketränar du din inre muskel?

Ibland hoppar jag jämfota över att del saker tar sådan tid i mitt liv. Men något inom säger att jag ska lägga fötterna på bordet och slappna av lite mer och njuta lite mer och vara lite mer tacksam och sluta oroa mig och tänka lite mer som Pippi Långstrump. Och ibland inte tänka alls ;-) Happy tisdagkväll!

Fyll dig i mellanrummen

I tolv dagar har det varit bokat i min kalender, imorgon är det tomt förutom simskola för H vid fyra-tiden. Mellanrum. Tid för att fylla mig för att kunna ta emot ännu mer av livet, är det så det fungerar? Och tid för att njuta, fundera och mycket annat (som att göra ekonomi och pappersarbete).

Det är verkligen roligt att hitta på saker, umgås med vänner, ha arbetsmöten och jobba i lagom dos, men ibland måste jag bara ha M E L L A N R U M. Hur fungerar du?

Andas i min egen takt, inte ta hänsyn till alla andra, fylla mig, som havet, som havsvågor, så att andningen blir helt naturlig. Well well det är den ofta i vardagen, men stundvis är det tempo i naprapatarbetet och att vara ensam mamma innebär också tempo då och då ;-)

Jag ska snart skriva mer på min blogg, den har varit försummad i några dagar. Jag var i Göteborg i helgen, den glada staden! Liseberg är som ett glädjehjärta mitt i. Och nära Liseberg bor min kära väninna Eva.

Vardagsmagi

Ibland undrar jag vem ni är som läser på denna blogg... Ni inspirerar mig till att fortsätta blogga även om ni sällan lämnar kommentarer.

Idag var Jullovet slut, skolan började klockan åtta, vi vaknade redan halv sju, före klockan ringde. Igår kändes det som förtrollningen rann ur oss, efter ett mysigt lov. Vardagen började knacka på.

Men så dök ordet vardagsmagi upp inom mig, vad är det? Vad är magi? När det pirrar till lite extra, när det händer något som ger kärlek och gnistrar till?

Idag var jag trött när jag hämtade H på fritids, sen skulle vi handla och cykla hem i regnet, och jag behövde tvätta och hade gjort surdeg för bullbak. Hur tänkte jag? Men så mitt i alltet efter att vi fikat och landat, så kände jag mig så nära Hampus, och det kändes som om KONTAKTEN är nyckeln till magin. Att vara i kontakt med mig själv och mitt hjärta. Ur det når jag andra, så nära. Ur det stärker vi varandra. Ur det får vi energi och kärlek. Det lilla kan bli stort. Ibland kan det kännas magiskt. Vardagsmagi.

PS. Bullarna blev goda :-)

Ny mall, nytt år, nya löften

En tillfälligt ny mall, jag leker lite, kände att jag behövde förändring. Jag behöver egentligen stora förändringar, jag kan höra mig själv tänka att något väldigt stort behöver hända i mitt liv detta år... inom flera olika områden.

Vad behöver hända i ditt liv? Har du avgett nyårslöften? Jag har lovat mig ett, att sluta stressa. Och för att inte stressa behöver man då och då andrum för att fylla på energin. Så livet satte mig på plats med ett ge mig kräksjukan i onsdagsnatt så att jag bara kunde ligga alldeles stilla igår till kl 16, sen började jag piggna till. Idag börjar något klarna inom mig, en känsla, något som mer ska bära mig detta år då det är slut med stress och kompromisser och förminskande. Min stora fråga är hur mitt arbete ska utvecklas? Eller det är kanske inte den största frågan. Det är jag som ska utvecklas och växa, då följer arbetsformen med mig, genom att lyssna mer på den klara bärande känslan inom mig...

Ibland är jag förvirrad, men jag skakas bara om, på vägen mot det nya. Det är lätt att välja tryggheten, men livet vill ha balans mellan trygghet och frihet, mod och inre övertygelse.

I förrgår skrev jag detta på Facebook:

det blåser så himla mycket, bara för att blåsa bort gammalt skräp och blåsa in mer av det nya stora i oss :-) Det är Universum som vill blåsa mer liv i oss 

Min vackra havspromenad idag

PS. Mina andra tre löften är att tjäna mer pengar och resa mer, och framförallt ha ännu mer roligt!

Happy Life Foundation

Om nu allt är möjligt skulle jag vilja ha ett magiskt kontor i Turning Torso tillsammans med några utvalda vänner. Vi skulle ha en stiftelse som hette Happy Life Foundation som gick ut på att rika bolag och personer fick donera pengar till vår stiftelse.

Skolor och behövande arbetsplatser fick sen söka pengar av stiftelsen, och få hjälp av oss till en lyckligare och mer meningsfull arbetsvardag och skolgång !!! Vi hjälpte till med konkreta metoder.

Alla har rätt till att få luft under vingarna och känna sig lyckliga i vardagen.

PS. Kul att leka med tanken i alla fall.

Tillskrivit lite senare, tyvärr är namnet redan upptaget... 

Harry Potter & allt är möjligt

Vi lyssnar på Harry Potter-musik efter att Hampus kompis har sett filmen och berättat för Hampus, och igår lekte de att de var Harry och hans kompisar. Dax för att titta på filmerna med min son. Mmmmm. Jag minns den första filmen, den såg vi i Melbourne eller Sydney. När jag hör musiken drabbas jag av en "allt-är-möjligt-känsla", och en jorden-runt-längtan (som kommer varje vinter, starkare för varje år...)

Är allt möjligt? Eller har allt sin tid? Jag tror inte Hampus skulle njuta av att resa långt, han nöjer sig med Skidresa och Spanienresa. Men han kommer bli äldre, och då minnsann :-)

Allt blir mer möjligt om man kartlägger vad det är man drömmer om, min fina vän Camilla har gjort en superbra Visionsmall som man kan få på hennes hemsida i ett nyhetsbrev www.camillaakesson.se