Påskhelgen är över och snart sover jag, laddar inför veckan. Vi har haft en skön långhelg, men idag trillade ett vemod över mig. Som regnet. Gick i skogen och tänkte; här går jag och vemodet. Det var längesen jag kände så... Men det sägs vara sunt att vara låg någon gång ibland.
Helgen har varit fylld med lek, sol, påskkalas och igår umgicks jag med mina kära väninnor i Båstad. Vi hade knytis, gick i skogen, mediterade, berättade och lyssnade på varandra, vips så hade vi umgåtts i 6 timmar. Så är det när man trivs ihop och är likasinnade själar... Varmt i hjärtat.
Idag har jag varit på Nia-masterklass med en Nia-stjärna. Jag har dansat Nia i 14 år och undervisat sen sommaren 1998, men nu är det slut med det. Energin har sinat för att lära ut, precis som en relation kan ta slut så kan träningspassioner ta slut. Eller gå i vila. Jag tror jag håller på att smälta det hela. Kanske är det en del av mitt vemod. Jag ville så mycket med Nia men nu känns det skönt att sluta räkna takter och lära in steg.
På vägen mot mer dansfrihet. För jag kommer alltid älska att dansa. Alltid. Dansa genom livet. Nia har lärt mig oerhört mycket, jag är så tacksam!
PS Jag kommer fortsätta dansa Nia hemma ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar