Dagdrömmande amöba

Jag blir inte färdig till att skriva så ofta på denna blogg. På något vis känns det skönt, att jag kopplar bort mycket av det som normalt sett är viktigt. Min semester är slut, men jag jobbar bara ca halvtid denna vecka så jag har halv-semester ;-)

Jag suger på karamellen av hel-semestern, den gav mig så mycket. Det kändes konstigt att börja jobba igen. Som om jag bara ville hålla mig för mig själv med mina närmsta. Normalt sett brukat tre veckor räcka för mig, men tydligen inte detta år. Jag skulle kunna vara ledig i ett halvår..., eller iallafall i fem veckor.

En del av mig skulle kunna resa jorden runt i tre månader. Äventyrslusten har vaknat. En av mina närme vänner har flyttat till Sydney med man och barn. En annan familj ska flytta till Singapore snart. Och kära vänner från Öland bor nu på Nya Zealand. Så min själ och hjärna och mitt hjärta planerar redan en STOR resa, kanske när Hampus är 9, eller redan 8:-) Vi får se vad livet har att ge. Vi börjar med Spanien i september.

På väg mot nya äventyr

För jag behöver mer mellanrum. Det häftiga med min semestertid är att den har gett mig så många insikter. Det övermedvetna och undermedvetna har bubblat fram mer, jag har inte behövt fokusera på vardagen. Vi har tagit dagarna som de kommit, jag har lyssnat mycket på min intuition och var energin har flödat. Jag har oxå haft några dipps, men det hör väl till. Jag har njutit mer och gillar TIDSRYMDEN - allt får ta sin naturliga tid.

Så ska flödet in i vardagen, skönt med en mjukstartsvecka, och det kommer fortsätta med mjukisveckor ända fram till Hampus skolstart den 20:de augusti. Det är så underbart att ha mycket tid med honom, och lyssna på hans kloka tankar och känna all kärlek och hitta på en massa tillsammans. Igår var hans kompis G här, han kan en del om Hitler för hans gammelmorfar var med i försvaret under andra världskriget, och gammelmorfarn har berättat. G berättade för Hampus, som inte hade hört namnet Hitler förut. Konversationen slutade med Hampus kloka kommentar:

- Men Mamma, hur kunde Hitlers mamma tillåta Hitler att vara så elak?

Ja hur kunde hon?

Med Hampus blir det roliga frågestunder, hans 7åriga hjärna vill veta mycket: Hur mycket är 1000 gånger 1000? Är Universum oändligt? Nej, han har hört att det finns ett slut och det är bara tomrum utanför. Han har börjat läsa i en "Hur det funkar bok"... Och tillsammans läser vi Tzatsiki och Sune, helt underbart roliga böcker.

Idag var det simskoleavslutning, Hampus har inte lyckats ta något nytt sim-märke och han skrek så det hördes långt, han blev så ledsen och arg "Jag hatar simskolan", och vi fick påpeka att det inte var simskolans fel. Han får fortsätta att träna i "Mamma och Pappas simskola" som startar i nästa vecka. Jag tar det med ro, 7-åriga pojkars koordination är inte helt utvecklad, så det är ingen brådska. Däremot övar vi simrörelser hemma med KRAFT och VILJA i rörelsen. Det går inte att simma som en dagdrömmande amöba. Eller så är det just det som det gör, det beror på hur långt man vill komma. Och vad som är viktigast? Att njuta på vägen och ha kul. Eller komma snabbt fram till målet?

En glad kille som älskar att leka i vatten, före beskedet att det inte blev något nytt sim-märke...

Happy Sommar!