P A U S

Jag har en paus, ett andrum, eller semester som det heter i normala Sverige. Det känns så sunt med ledigheten, andrummet, tomrummet som fyller sig själv med nytt liv.

Under våren har jag kört på, gått på två utbildningar, jobbat på två ställen, och varit Mamma som vanligt och allt annat som hör till mitt liv. Mitt behov av att stanna upp knackade på mig ordentligt i juni. Och nu är jag här, mitt i ledigheten. Mitt i mig själv. Idag är jag alldeles själv. Min första vara-bara-jag-själv-dag.

 

Jag och Hampus har varit på en road-trip till Kalmar och Öland där vi bodde 2002-2008, vi hälsade på några få utvalda vänner och njöt av allt det vackra där. Det är en speciell energi i den delen av Svärje, så lugnt. Jag förundras varje gång jag kommer dit. Det är mjukt där. Solen lyser mer.

Medan i Skåne är det mer kraft och dynamik, det är därför jag bor här. Och för att jag har mina föräldrar här.

På Öland tältade vi och njöt. Sen åkte vi till Järna där Hampus farfar Wilhelm bor och hans fru Anita. Järna är speciellt med många antroposofiska verksamheter, men i år förfördes jag inte av dem. Istället reflekterade jag över att det finns så mycket alternativa affärer och caféer ute i vårt land nu. Järna är inte lika unikt som det var förut. Det unika blommar mer och mer ute i vårt samhälle, sakta men säkert sprider sig de vackra, ekologiska, genomtänkta och meningsfulla verksamheterna :-)

Järna har gett mig oerhört mycket när jag jobbade på www.vidarkliniken.se till och från 1996-2002. Men det är ett minne blott...

Hampus älskar att vara hos sin farfar och hans nya farmor som han säger, så sött. Hans gamla farmor är en ängel i himlen. Vi åkte även in till Stockholm och vinkade av en vän och hennes familj som flyttar till Singapore, lyx. Vi sov över hos min syster och hennes sambo och deras lilla bäbis i magen, mys. Vi åkte till en sväng till Skärgården, sen tillbaka till Järna, och hann besöka en kompisfamilj i Tystberga på vägen tillbaka till Skåne. De bor ute på landet, så dejligt!

Kom hem nöjd igår kl 23.

Jag har hunnit fundera på en del saker. Hur vill jag leva för att må så bra som är möjligt? Hur kan jag förvalta min själ och essens på det mest fina vis? I ledigheten knackar drömmar på min dörr om att skriva böcker och börja måla tavlor igen. Det konstnärliga sidan av mig, som får ligga på lat-hyllan lite för mycket. Eller på jag-hinner-inte-nu-hyllan. För i en ensamstående mammas liv hinner jag inte allt, då jag måste fixa allt själv (vilket jag är himlens trött på).

Ibland är det sunt att ha tomrum i sitt liv för att livet ska kunna ge impulser av det nya... :-)

2001-2001 reste vi jorden runt i ett halvår, efter det kom mycket till oss, vi hade tömt oss och kunde ta emot det vi önskade innerst inne. Mmmmm. Är det så att vardagens surr kan stoppa för oss om vi surrar på för mycket?