Våga sikta högt 2012

Snart är det ett nytt år - 2012, det är ett speciellt år enligt Astrologerna och Mayakalendern. Ett år med många möjligheter och omvälvande händelser...

Jag har gjort en Skaparbok med en Drömkarta inför 2012, och en karta med mina "Highest Visions", det låter fint :-) Jag skriver och klistrar in bilder. Många resebilder, två resor är hittills planerade 2012. Där finns oxå andra roligheter, tex att jag börjar en utbildning i mars i Malmö.

Igår var vi i Malmö på Aqvakul, det var verkligen kul med rutschikanor och bubbelbad. Vi tittade sen på det Snurrade Tornet, och Hampus åt Croaissanter (eller hur man nu stavar det). Och plötsligt trillade en känsla över mig att jag kommer klara av att resa ut i världen med min lilla sötisprins, jag orkar det för han är så mkt lugnare och klokare nu.

Vad drömmer du om ? Vilka är dina "Highest Visions"? Vad gör dig lycklig?

För mig är Turning Torso en symbol för att allt är möjligt. För hur lyckades de få igenom idén att bygga detta spektaktulära hus i den fd tråkiga staden Malmö som nu känns så mycket mer spännande?

Gott Nytt Magiskt År

Våga sikta högt 


Detta skriver jag lika mycket till mig själv... Våga sikta högt!!!

En mil vid havet

Tillbaka på mitt jobb och det känns skönt och meningsfullt. Julhelgen har fyllt på mitt energikonto märker jag idag, vilket jag inte alls upplevde igår som var en dag ner i "Låglandet". Jag hade ett stort behov av att tänka och reda ut saker för mig själv, vandrade nästan en mil vid havet. Det sägs vara sunt att vara låg någon gång ibland, det rensar ut.

"Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där"

Varför är en del familjer så lyckliga medan andra får möbleras om? Varför? Jag vet varför vår familj fick plockas isönder och jag har lärt mig mycket av det Jag bugar mig för livet den dag det ger tillbaka vad det tog ifrån mig.

Gladelig Jul

Solen sprack fram idag och vi cyklade till Örby ängar och lekte vid Linbana och jag kände mig glad, kunde se glädjen i Hampus ögon oxå. Vi åkte sen hem och valde den middag som vi älskar mest, Hampus fick korv, pasta och parmesan och jag tog pasta med jordnötsbiffar, ägg och god woksallad. Därefter fick H äta från Pepparkakshuset före han sprang till Mormor och Morfar. Jag dammsög, som man inte alls ska göra på Julafton. Pysslade det sista med julklappar och tog mig en promenad i solnedgången, hann inte till kyrkan men en frid infann sig ändå. Sen hem till Mamma och Pappa där oxå min Syster med sambo var, min Moster och Hampus Pappa Henrik. Det blev en mysig, varm och GLAD Jul, en riktigt Gladelig Jul. När vi traskade de 300 meterna hem talade Hampus om att han sett att tomten hade lösskägg och att det var Fredrik, Pernillas sambo. Ja det var Fredrik :-) Men vi är lika glada för det.

PS. Djupsinniga tankar förföljde mig i förmiddags; vad är julen egentligen? Innerst inne kärlek, till sig själv, de närmsta och det bästa för resten av världen. Varje dag är egentligen Julafton. Vi behöver bara Julafton för att påminnas om vad som är viktigast. Är det så?

Jul & ovillkorlig kärlek

Dan före dan före dan före dopparedan. Vi har faktiskt dopp i grytan på Julafton, men jag brukar hoppa över det sliskiga brödet och julskinkan. Jag äter inte gris, helst inte kött alls. Så jag brukar äta rester av julbordet som vi har på Lillejulafton.

Årets mörkaste dag idag, vaknade med snö på marken och det var julavslutning på Hampus skola i gymnastiksalen, stämningsfullt. Det värmde i hjärtat.

Julen kan innehålla många förväntningar; "Nu ska vi vara glada och ha det roligt". Den kan också vara kravlös och ovillkorlig, att vi får vara precis så som vi är, så känsliga, ledsna eller glada, det strålar kärlek hur som helst och vi vilar i våra hjärtan vad vi än känner. Frihet. Är det så? Hm... Min familj är supertrevlig och varm, men det finns en underton genom Julaftonsdagen "visst är det roligast om man är glad och trevlig". Och det är ju lite sant, för det är roligast om man är glad.

Den djupa glädjen infinner sig i tillåtandet, i det ovillkorliga, det var väl det som Jesus talade om. Jag tror jag ska gå i kyrkan på lördag och lyssna och sjunga, jag behöver en djup inre ro. I alla fall behöver jag alltid en lång Julaftonspromenad. Amen. Vad behöver du? Jag behöver också skratta, jag hoppas det blir en fin julafton. Och jag önskar dig en sådan härlig Jul !!!

Detta är min favoritängel som jag fick av min mormor när jag var liten
 

Det lider mot jul...

Snart är det jul, och det känns så himlens skönt. Inte för att drunkna i traditioner utan för att vara LEDIG, ha tid att umgås, äta gott och läsa böcker. Och njuta av det mest värdefulla, ja det dyker upp på min näthinna inför den kommande Julen. För vad är det som är viktigast? Vad är det som får oss att känna oss värdefulla? För mig är det att bli sedd och se dem omkring mig, se att det glimmar till i deras ögon... Tillsammans med en del människor blir ögonen som sjöar, med andra blir de som torra pölar, med några få som hav... :-)

Det inre kontot

Vi har ett inre konto, en inre energibank med all vår livsenergi. Kontot mår bäst av att vara fyllt. I mitt jobb ger jag mycket till andra, och jag ger mycket till min underbare son. Jag får också mycket. Men på sistone har jag inte hunnit ge tillräckligt till mig själv.

Inom mig finns en djup längtan av att resa iväg, att ha en månad för bara mig själv, och hinna se mig själv riktigt i kombination med spännande kulturer. Det låter kanske märkligt, men längtan finns. Kanske för att jag har haft längre avbrott förut och rest runt i världen och jag vet vad det kan ge. Jag vet också att ibland kan mindre avbrott ge lika mycket.

Idag har telefonen ringt alldeles för mycket (angenämt problem), jag har haft patienter och kände när den sista patienten hade gått; Men jag då?

Jullovet nalkas. Havet är min oas, jag förförs ofta när jag vandrar vid det. Vad förförs du av? Vad ger dig energi? Nära vänner ger mig oxå mycket. I lördags hade vi lördagsmys med Hampus kompis och hans söta mamma. På fredag ska vi på After Work. Nice. Förra helgen var jag på två fester, det var kul. Livet är kul, bara jag hinner landa i mig själv. Konsten  är kanske att kunna landa i ögonblicken när livet ger... De små ögonblicken ger det stora.

PS Och om jag hade rest bort i en månad hade jag blivit olycklig efter 4 dagar i längtan efter Hampus. Och om han och jag hade rest i en månad hade jag behövt ha med mig en barnflicka för han är så energifull :-) Och söt!

Onsdag mittemellandag

Onsdagar är min mittemelllandag, då ger jag inga naprapatbehandlingar, då är jag ofta bara hemma. Ibland blir det en skapardag, jag skriver eller gör något annat kreativt som att öva Nia... Eller gör bokföring, eller skriver patientutlåtande eller gör rehabprogram... Och tar en lång promenad före jag hämta Hampus. Jag andas ut för att fylla på med ny inspiration.

För ett år sen sa min Mamma att jag borde börja jobba på onsdagar för det gör alla andra :-) Då hade jag alltid Hampus hemma på onsdagar men nu är han 6 år och går i förskola varje dag.

När jag var liten jobbade min mamma bara halvtid, så var det för många eller så var mammorna hemmafruar. Det var så mycket lugnare då. Tryggare på något vis. Och vi fikade alltid klockan tre :-)

Idag var vi och fikade hos min gamle favorit-gymnasielärare och hans fru som numera är nästan mina grannar, så roligt och trevligt. Tänk när jag gick i gymnasiet och hela livet låg framför mig. Det gör det fortfarande. Konsten att att nära den där glöden.

Stjärnfamiljen

Jag skriver sällan om att jag är ensamstående och singel, jag pratar inte heller så ofta om det. Ibland är det tråkigt att vara ensam mamma, men hellre det än en relation där jag får lägga viktiga delar av mig på hyllan, relationer vissnar av för många kompromisser.

Jag tänker att vi är en annorlunda familj, jag och Hampus, med mina snälla föräldrar på 300 meters avstånd, och Henrik, Hampus pappa 10 minuters bilväg bort. Just nu är H & H på Badhuset och om ett tag ses vi. (Och så har vi min syster med sambo, Hampus farbror och farfar med fru i Stockholm. Hampus farmor bor i himlen).

Ibland funderar jag på hur det kunde bli såhär... Och varför många familjer möbleras om. För mig handlade det mycket om att säga goodbye till kärnfamiljen, släppa kontrollen om hur det ska vara när man är medelålders. Jag hade tänkt mig att få ett andra barn före H var fem, men det blev inte alls så...

Livet hade en annan plan, jag hade glömt min kreativitet och en hel del andra saker om mig själv. Men jag började vaska inre guld och lyssna på mig mycket mer när jag blev själv. Det gjorde Henrik också, våra liv gick åt så olika håll, efter att ha vandrat bredvid varandra i 9 år. Vi blev dessutom tvingade till att bli starkare i oss själva.

Jag tror det finns något som väntar efter kärnfamiljlivet. Stjärnfamiljlivet, och vad det innebär får jag skriva om en annan gång, måste sticka och handla före Fredagsmyset!

Önskar Er en HÄRLIG HELG!