Våren blommar ut mer och mer och den når in i vårt hem och i mitt hjärta. Jag har varit i Malmö i 2½ dagar under veckan som gått, på Coach Walk. En av dagarna innehöll Expressive art, vi målade, skrev poem och coachade ur dem. Det var helt underbart eftersom jag är en skapande själ. Varför jag arbetar jag inte mer med sådant? Jag är på väg :-)
Många idéer poppar upp, konsten är att fånga dem och göra dem till verklighet. Att ha modet och kraften.
Jag har en märklig känsla inom mig, som att vända upp och ner på timglaset och flyga till Australien. Men det ska jag inte (inte nu iallafall). Det handlar mer om känslor. Kanske att vända upp och ner på mig själv så att det bästa av mig själv trillar ner på jorden och inte mals inom mig.Och det är nog många fler som känner så nuförtiden.
Jag planerar sommaren just nu, det blir Mundekulla, Stockholm och Österlen. Sen när höstvindarna kommer har vi bokat en resa till Medelhavet, så najs :-) Jag har tittat på olika boende på Österlen, men kommit fram till att jag helst vill tälta. Jag har en primitiv "indian-del" inom mig som älskar lite äventyr och mycket friluftsliv. (Dessutom är det kul för 7-åringar att tälta). Jag minns när Hampus var ett år och vi tältade med min väninna Eva vid Böda strand på Öland, där vi bodde då. Vi sov inte på en campingplats utan i "bushen". När vi hade fått upp tältet, undrade Eva om jag tänkt igenom det hela, att sova i det fria med en ett-åring. Det hade jag inte, men jag älskar att sova i det naturen. Nu har jag dock tänkt igenom det hela och tror faktiskt att vi ska sova på en camping (i ytterkanten av den), jag märker att en trygghets-behövande-ådra har börjat växa i mig med åren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar