Med fötterna på bordet

Det är en konst att nå riktigt in till den innersta vrån i hjärtat och att stanna kvar där. Det är en lika stor konst att skapa ett liv ur de djupaste önskningarna, hjärtslagen, drömmarna, bönerna. Be så ska du få, är det så enkelt?

De senaste åren har livet gett mig en hel del prövningar och jag kan se att ledstjärnan har varit att jag ska inse att jag är starkare än jag tror. Att vara ensamstående mamma är stundvis prövande och en inre muskel styrketränas. Det är jag som ska ha ork att vara Hampus närvarande Mamma efter de flesta arbetsdagarna och det är jag som ska handla, laga mat, tvätta... och betala alla räkningar själv, det kostar en del att bo 400 meter från havet i ett gammalt fiskeläge... (det är inte synd om mig, det är inte så jag menar, men stundvis känns det som ett träningsläger).

Vad menar jag med detta inlägg? Be så ska du få, är det så enkelt? Hahaha det är bara en sak som vi missar, att det kan vara låååååång leveranstid från himlen, och ibland behöver vi lära oss en del saker på vägen och rensa bort vissa känslor, grejor och personer, för att få plats med det som vi innerst inne ber om. Vi behöver oxå TRO på våra drömmar och vila i hjärtats innersta guldvråer då och då.

Hur styrketränar du din inre muskel?

Ibland hoppar jag jämfota över att del saker tar sådan tid i mitt liv. Men något inom säger att jag ska lägga fötterna på bordet och slappna av lite mer och njuta lite mer och vara lite mer tacksam och sluta oroa mig och tänka lite mer som Pippi Långstrump. Och ibland inte tänka alls ;-) Happy tisdagkväll!

Fyll dig i mellanrummen

I tolv dagar har det varit bokat i min kalender, imorgon är det tomt förutom simskola för H vid fyra-tiden. Mellanrum. Tid för att fylla mig för att kunna ta emot ännu mer av livet, är det så det fungerar? Och tid för att njuta, fundera och mycket annat (som att göra ekonomi och pappersarbete).

Det är verkligen roligt att hitta på saker, umgås med vänner, ha arbetsmöten och jobba i lagom dos, men ibland måste jag bara ha M E L L A N R U M. Hur fungerar du?

Andas i min egen takt, inte ta hänsyn till alla andra, fylla mig, som havet, som havsvågor, så att andningen blir helt naturlig. Well well det är den ofta i vardagen, men stundvis är det tempo i naprapatarbetet och att vara ensam mamma innebär också tempo då och då ;-)

Jag ska snart skriva mer på min blogg, den har varit försummad i några dagar. Jag var i Göteborg i helgen, den glada staden! Liseberg är som ett glädjehjärta mitt i. Och nära Liseberg bor min kära väninna Eva.

Vardagsmagi

Ibland undrar jag vem ni är som läser på denna blogg... Ni inspirerar mig till att fortsätta blogga även om ni sällan lämnar kommentarer.

Idag var Jullovet slut, skolan började klockan åtta, vi vaknade redan halv sju, före klockan ringde. Igår kändes det som förtrollningen rann ur oss, efter ett mysigt lov. Vardagen började knacka på.

Men så dök ordet vardagsmagi upp inom mig, vad är det? Vad är magi? När det pirrar till lite extra, när det händer något som ger kärlek och gnistrar till?

Idag var jag trött när jag hämtade H på fritids, sen skulle vi handla och cykla hem i regnet, och jag behövde tvätta och hade gjort surdeg för bullbak. Hur tänkte jag? Men så mitt i alltet efter att vi fikat och landat, så kände jag mig så nära Hampus, och det kändes som om KONTAKTEN är nyckeln till magin. Att vara i kontakt med mig själv och mitt hjärta. Ur det når jag andra, så nära. Ur det stärker vi varandra. Ur det får vi energi och kärlek. Det lilla kan bli stort. Ibland kan det kännas magiskt. Vardagsmagi.

PS. Bullarna blev goda :-)

Ny mall, nytt år, nya löften

En tillfälligt ny mall, jag leker lite, kände att jag behövde förändring. Jag behöver egentligen stora förändringar, jag kan höra mig själv tänka att något väldigt stort behöver hända i mitt liv detta år... inom flera olika områden.

Vad behöver hända i ditt liv? Har du avgett nyårslöften? Jag har lovat mig ett, att sluta stressa. Och för att inte stressa behöver man då och då andrum för att fylla på energin. Så livet satte mig på plats med ett ge mig kräksjukan i onsdagsnatt så att jag bara kunde ligga alldeles stilla igår till kl 16, sen började jag piggna till. Idag börjar något klarna inom mig, en känsla, något som mer ska bära mig detta år då det är slut med stress och kompromisser och förminskande. Min stora fråga är hur mitt arbete ska utvecklas? Eller det är kanske inte den största frågan. Det är jag som ska utvecklas och växa, då följer arbetsformen med mig, genom att lyssna mer på den klara bärande känslan inom mig...

Ibland är jag förvirrad, men jag skakas bara om, på vägen mot det nya. Det är lätt att välja tryggheten, men livet vill ha balans mellan trygghet och frihet, mod och inre övertygelse.

I förrgår skrev jag detta på Facebook:

det blåser så himla mycket, bara för att blåsa bort gammalt skräp och blåsa in mer av det nya stora i oss :-) Det är Universum som vill blåsa mer liv i oss 

Min vackra havspromenad idag

PS. Mina andra tre löften är att tjäna mer pengar och resa mer, och framförallt ha ännu mer roligt!

Happy Life Foundation

Om nu allt är möjligt skulle jag vilja ha ett magiskt kontor i Turning Torso tillsammans med några utvalda vänner. Vi skulle ha en stiftelse som hette Happy Life Foundation som gick ut på att rika bolag och personer fick donera pengar till vår stiftelse.

Skolor och behövande arbetsplatser fick sen söka pengar av stiftelsen, och få hjälp av oss till en lyckligare och mer meningsfull arbetsvardag och skolgång !!! Vi hjälpte till med konkreta metoder.

Alla har rätt till att få luft under vingarna och känna sig lyckliga i vardagen.

PS. Kul att leka med tanken i alla fall.

Tillskrivit lite senare, tyvärr är namnet redan upptaget... 

Harry Potter & allt är möjligt

Vi lyssnar på Harry Potter-musik efter att Hampus kompis har sett filmen och berättat för Hampus, och igår lekte de att de var Harry och hans kompisar. Dax för att titta på filmerna med min son. Mmmmm. Jag minns den första filmen, den såg vi i Melbourne eller Sydney. När jag hör musiken drabbas jag av en "allt-är-möjligt-känsla", och en jorden-runt-längtan (som kommer varje vinter, starkare för varje år...)

Är allt möjligt? Eller har allt sin tid? Jag tror inte Hampus skulle njuta av att resa långt, han nöjer sig med Skidresa och Spanienresa. Men han kommer bli äldre, och då minnsann :-)

Allt blir mer möjligt om man kartlägger vad det är man drömmer om, min fina vän Camilla har gjort en superbra Visionsmall som man kan få på hennes hemsida i ett nyhetsbrev www.camillaakesson.se