Självklarhet

Varje dag har vi gåvan att känna oss självklara; detta är jag, jag har min självklara plats, jag är djupt älskad som jag är, jag håller mig kär...

Men livet är inte alltid självklart, ibland kommer prövningar och utmaningar. Om jag vilar mer i mig själv kan jag ta emot dem bättre. Och tillåta mig att falla ibland när det inte känns självklart...

Vår stora utmaning just nu är att Hampus skolstrejkar vissa lektioner, och är inte rädd för att tala om för fröken att det är tråkigt ibland. Igår på lektionen efter lunchen hade han lagt sig på golvet för han behövde vila, sa han. Man ska lyssna på sina känslor och ge form för dem. MEN skolan är full av regler och mål. Så han fick skriva siffror som läxa på kvällen. Mindre kul, tyckte Hampus som kom fram till att han ska göra uppgifterna på dagen i fortsättningen.

Min son har en stor kunskapstörst, men blir lätt uttråkad om undervisningen är för mental... Jag har varit med i skolan vid två tillfällen. Och jag kan bli lite orolig. Varför dessa prövningar? Kanske är det mer av sanningen som knackar på? Kanske är Hampus strejk delvis sund? Vi vuxna får diskutera och tänka till, saker har redan ändrats i undervisningen... Jag har i många år haft tankar om förnyelse i skolan.

Min utmaningen i hans skolstrejk är att stödja honom och inte känna mig som en dålig mamma gentemot skolan och andra föräldrar.

Min Coachkollega Britt och jag!

Idag har jag varit i Malmö, lunchat med min fina mentorcoach, latat mig i solen i Västra hamnen & varit på Reunion på Coachwalk!!! Det är ngt speciellt med den staden, där så mycket energi att jag vill flytta dit... Men inte just nu :-) Flera gånger när jag varit där, har jag fått lust att gå hem till min lägenhet och sova, men jag har ingen lägenhet i Malmö...