På vägen mot våren

Nu vill jag att livet ska vara en rolig rutschikana rakt in i nya äventyr! Det har varit lugnt, jag blev sjuk i förra veckan, sen tog vi det sakta i helgen för att hålla hostan i schack.

Det regnar och jag övar tålamod. Imorse tog jag en skön promenad med en klok kompis på Råå och jag insåg att mitt liv är ebb. Efter ebb kommer flod igen. Hur är ditt liv?

Om tre veckor börjar jag på en coachutbildning i Malmö, så KUUUUUL! Jag längtar!

Jag har inget klokt att skriva, vi ska laga pannkakor strax. Kanske är detta en mellantid, medan vi väntar på den riktiga blommande våren... Lägger in ett TV-lördagkvälls-foto på oss, hihi. Jag älskar det naturliga och enkla, såhär naturligt är det hemma hos oss, inga krusseduller...

Lördagsmys framför TVn

Star Wars spel

- Mamma varför får jag inte spela spel i din telefon?
- Därför att det är inte bra för barns hjärnor att använda trådlösa telefoner.
- Vadå, kan de suga upp barns hjärnor eller?
- Näe men barnen kan tex minnas sämre...(av trådlösa telefoner)
- Jaha, ja jag vill ju inte glömma att jag önskar mig ett Star Wars Wee spel! 

:-)

Fakta: 
1. Såhär är det att barns hjärnor är inte färdigvuxna. I Ryssland ger Strålskyddsinstitutet rådet att ej låta barn under 16 år få prata i mobil.
2. När vi är uppkopplade på nätet via mobilen/Iphonen strålar det lika mycket som ett mobilsamtal. Det finns spel för barnen som kan spelas utan att vara uppkopplade, sök efter sådana. Det är bara spelen laddas ner som det strålar.

Tankar om familjen

Fredagkväll och jag är själv hemma. Hampus har fått feber, jag fick hämta honom igår på skolan. Nu sover han hos hans Pappa Henrik. Vi tre ses en hel del tillsammans, vi kommer alltid vara en familj. För några dagar sen skrev jag detta på Facebook

För två år sen bestämde vi oss för att separera, det var det mest sorgliga jag upplevt, att såga i sönder en familj. Idag två år senare känns det som vår familj klistrats ihop igen, vi tre har det trevligt och mysigt ihop. Vi kommer aldrig bli ett par igen (jag och Henrik) men jag känner mig så tacksam för den fina vänskapen. Och tacksam för allt som livet lärt mig av denna märkliga resa... Stora lektioner i ovillkorlig kärlek och självkärlek ♥ Och tacksam för att Hampus har det bra trots att han blivit ett skillsmässobarn.

Hur kan man växa ifrån varandra? Men ändå höra ihop? Varje själ är som en bäck, ibland bildar två bäckar en större bäck, ibland delar en bäck på sig till två. Vi kom till ett sådant tydligt vägskäl.

När jag tittar i Henriks och Hampus ögon ser jag att vi är av samma sort, men inte helt samma sort ;-)

Med Hampus kan jag känna att vår kärlek är som en sjö, en källa som vi alltid kan falla tillbaka i. Hampus är en sådan stark liten person, så jag behöver vara en stark Mamma. Med hjälp av honom har jag funnit mycket av min styrka. Jag har också funnit en oändlig kärlek i att vara Mamma. Jag minns när jag satt och storgrät då Hampus var 10 dagar gammal, över hur djupt vi hör samman, av samma blod. Jag är så tacksam för min lille son!

Självkärlek

Det som kan göra oss mest lyckliga är vår egen självkärlek. Med den kan vi ge oändligt till oss själva och till alla nära och kära och dem vi möter i vår vardag ♥ Med självkärleken kan vi öppna oss för att ta emot från andra och dela... ♥♥♥ Om vi inte älskar oss själva är det svårt att ta emot. Livet är en övningsskola.

Önskar er en fin dag i självkärlek!!!

Jag skrev detta igår förmiddags på min Facebook-wall, sen hade jag patienter hela dagen, kom hem trött. Inser att jag på sikt ska ha mindre patienter och mer kreativt arbete, jag är på väg mot det nya, men det tar tid. Och det är en konst att skapa ett arbetsliv rakt inifrån och ut. Dessutom har jag många meningsfulla möten med mina patienter som ger mig mycket. Hur ska jag få ihop de olika pusselbitarna?

Vart är du på väg? Jag ska gå en utbildning i slutet av mars, ser framemot det, nya perspektiv! Ikväll ska vi på ett seminarium i Lomma om Drivkrafter, nice!

En djupsinnig dikt av mig

Tomrummet i mig

Det är här jag fyller mig

Med kärlek

Vågskvalpet

I tomrummet

Det är här jag börjar driva mot det nya

Jag har lämnat land

Söker en ny hamn

Jag har lovat mig att följa strömmarna
En inre våg

För en gångs skull inte planera

För livet har något stort att ge

Jag tror på det

Det är det som driver mig vidare

Detta är min bön

Det är Gud som styr

Eller Universum

Eller det största

Jag öppnar mig för det

Det är här vi kan riktigt mötas

I det äkta

Kärlek

Skidor & dans

Vi har varit i fjällen i Lindvallen i Sälen. Jag älskar att åka skidor, det är kraft, frihet, flow och hjärta för mig. Jag har åkt sen jag var 6½ år, både i Sverige och i Alperna. Men jag har haft 10 års paus, när jag var 26 år tröttnade jag, pjäxorna skavde, fötterna frös, jag utvecklades inte mer i skidåkningen och träffade året därpå Henrik som inte var skidfreak. Så jag la skidorna på hyllan. Vi reste mer till solen.

När vi började separera för 2 år sen, då föreslog min Mamma att vi skulle åka till fjällen. Jaaaaaa! Plötsligt var de kul att åka skidor igen, efter flera års Yoga och Nia-praktiserande, så hittade jag ett stort, nytt flyt och mod i skidåkningen. Fötterna var mycket mer varma och stabila och jag fokuserade på dynamisk lätthet, andas genom hela kroppen, vara avslappnad och stark, och jag flög fram igen! Mitt hjärta jublade (och läkte).

Min skidprins och jag ;-)

Ikväll har jag varit i Malmö med tre underbara väninnor, vi gick först på Raw Food House, sen åkte vi till Dancegatherings. I två timmar dansade vi fritt och vilt under ledning av en stark kvinna Berit Hauge. Det blev en jättefin energi under dansen, så magiskt och intimt. Efteråt la jag mig ner på golvet, mitt hjärta kändes så rött. Så skönt efter en veckas ledighet. Skidor, dans och mellanrum behövs då och då, för att orka le i vardagen. Amen.

Happy Helg!!!

Förförd av havet

Ibland blir jag förförd vid havet, det kan vara så vackert... Där kan jag känna att allt är möjligt. Innan idag skrev jag på FB om någon kunde beskriva den magiska formeln för att leva mitt i sin dröm. Det är lätt att lyssna på hjärtat, men en utmaning att skapa en vardag ute i samhället ur hjärtrytmen. Utmaningarna kommer ibland och knackar på, de känns som styrketester. Konsten är att ha ett sinne som kan ta hand om allt som sker ;-)

I ett tillåtande får hjärtat plats. Men hur skapar man sitt drömliv helt fullkomligt ända ut i hårstråna??? Allt tar sin tid. Ett steg i sänder som en vän skrev häromdagen på sin FB-wall.

Tålamod, tillit och tacksamhet - och se sig värd det bästa, det är bra ingredienser på vägen till den STORA LYCKAN! Det göder fröna som gror i livet.

Vad tror du? Lyckan i ögonblicken är viktig och att njuta i nuet, det är ju det som är viktigast. Men jag tror inte på singelmammalivet, det är det som är kruxet i mitt liv, eller det som driver mig vidare...

Jag är driv-ved, jag flyter vidare.