Ikväll fick jag lust att döpa om bloggen. Skapa frihet, det låter präktigt. Skapa ditt liv så som det är, och du är inte rädd för livet mer. Det är kanske så det är. Många försöker hålla ett sken uppe av att vara så lyckade och talar aldrig om misslyckande, för sådana ska helst inte finnas....
Det är de mest mänskliga som berör mig, de som skrattar och gråter och har vemod och glädje, de som inte är rädda för att vara och visa sig, de som frigjort sig från kontrollen om hur man ska vara för att vara normal och passa in. Men vem vill passa in i en form som skaver? Och man kan få hjärtinfarkt av normalhet, av att anstränga sig för att passa in och inte andas fritt, till sist flödar inte blodet fritt i ens innersta vrå, i hjärtat.
Fröken Duktig, jag känner henne och hon gör mig blek.
Blodet blir rött av järn när man står upp för sig själv, även för det mest bräckliga, och då får man rosor på kinderna. Som Pippi. Det är skönast att skapa en form som är skön.
På ett vis är jag bara "halvlyckad", jag är 38½, har ingen man, ensam mamma, har många drömmar kvar som inte ännu förverkligats. Mitt liv är lite ofärdigt. Tur att jag har många år kvar.Tur att jag har mig själv, att jag inte lever kvar i en relation där jag till sist fick kompromissa bort viktiga delar av mig själv för att hålla familjeskenet uppe. Men allt föll samman, på vägen till sanningen. Till det mest äkta.
Tur att livet är både ljus och mörker. På Facebook är det väldigt ljust, det är så himla intressant med alla positiva inlägg, ljus och kärlek, visst det skapar en bättre värld. En HEL värld skapas av ljus och mörker , av acceptans för livets alla sidor.
Jag har börjat skriva en bok, det är en av mina drömmar. Om det vråläkta (vrål-äkta) livet, en guideline för ensamma mammor.
On the road. Glad helg!
PS. Tur att jag har en massa bra saker i mitt liv oxå, att jag är "lyckad" på många sätt och vis, lite pussitivitet kryddar livet :-)
PS. Vrål-äkta eller vrå-läkta? Hjärt-vrå-läkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar