Min hjärna har stängt för dagen

Störst av allt är att vara mamma, är det så? Jag minns att jag kunde känna ett vacuum det sista året före jag blev gravid, ett tomrum, med så mycket rymd och kärlek för en krabat till. Idag hittade Hampus ett gammalt foto på mig, för längesen när jag var kär i en kille och pussade honom, jag var 22 år. Jag förklarade att vi var kära på fotot, och vad det är, om nu en snart sexårig hjärna kan förstå det.
 - "Mamma vi är också kära" ;-)

Igår blev en person arg på mig för en sak som jag tycker man kan diskutera, alla gör vi misstag, jag hade gjort ett litet misstag, som inte föll en annan i smak.

Ibland behöver jag stanna upp, falla in i mer av mig och landa mjukt. Jag kan vara stark på ytan men blödig innerst inne, jag behöver så mycket mjukhet. Och tvärtom.

Jag kan stå och höra på när någon skäller på mig och inte falla omkull eller försvara mig, bara "Jaha jag hör vad du säger, ja jag har gjort ett misstag". Men sen vakna dagen efter med lite skav i hjärtat. Det där var inte kul. (Jag kan oxå bli ARG, men jag har lång stubin).

Hur kan mjukheten spridas mer utåt?

Jag går och lägger mig nu, jag borde skriva om Nia Awareness för mina Nia-dansare, men min hjärna har stängt för dagen. Gonatt!