Ibland somnar jag med Hampus. Sen vaknar jag mitt i natten i vår tända lägenhet och pysslar och funderar.
I helgen har vi njutit av vårsolen, båda dagarna åt vi lunch ute på vår altan som är i sol och lä. Lycka. Våren ger mig lycka och en kemi i kroppen som gör mig pirrigt glad. Ledsen ibland. Och lite arg ibland, ja det är som känslor tinar efter den stilla och kalla vintern. Jag känner så här varje år i brytpunkten mellan vinter och vår, nästan lite nervigt mycket. Jag är en typisk vädur innerst inne, kombinerad med en känslig fisk i min kommunikationsplanet. Eller jag är jag ;-) Och lite nyfiken på astrologi.
Jag ska börja fota igen och lägga ut bilder på min blogg. Vi ska plantera i vår lilla trädgård och odla sen när det blir varmare. Jag saknar huslivet, men just nu går detta bottenlägenhetsboende bra, vi bor precis granne med lekplatsen dit många barnfamiljer kommer på helgerna, det är kul. Hampus får lära sig att kunna leka med alla, visa alla den spännande kojan i snårbuskarna och cykla rally med alla. Tur att det bor fler familjer runt parken så att det finns ett gulligt litet gäng som grundtrygghet.
En oro maler lite inom mig inför sexårsverksamheten.
-"Mamma jag vill inte börja skolan, jag vill gå på ett dagis med roliga leksaker."
Leken är viktigast, och ur leken föds lärlusten. Hampus gillar att skriva efter mig. Ikväll gjorde vi en pappersblomma med pinnstjälk och snodde grus på vår gård som vi la i en kruka som stöd för blomman, jag ska fota de och visa den här. Men nu måsta jag sova. En ny dag väntar imorgon.
Hampus ska till hans pappa imorgon efter dagis, jag undrar hur det känns att ha två hem? Att inte få krama sin mamma varje kväll? Han har en fin pappa. F-n vad sorgligt att inte alla familjer kan hålla ihop. Men vi är lyckligare så här ändå. Och när jag frågar Hampus, tycker han att vi ska bo i var sin lägenhet, jag och Henrik, och att Hampus vill bo mest med mig på Råå (5 dagar i veckan).
Vi alla tre var på restaurang i förra veckan, jag tror vi ska göra mer sånt... Sen gå hem till våra egna liv igen (som växte ifrån varandra, åt olika håll). Men vårt barn håller oss alltid ihopa på ett plan. För det viktigaste är att Hampus mår bra. Känslor är som magneter. Kärleken är den starkaste magneten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar