Idag gick min ena högtalare isönder på Nia-klassen, den skorrade och jag skrattade. Min söta Cd-spelare som jag haft i 11 år, som har fått flytta runt med mig. Jag minns när jag köpte den och bodde i Nacka Strand, jag spelade Tomas Di Leva kl 6 på morgonen, och jag var lycklig. Sen träffade jag Henrik (Hampus Pappa) och vi flyttade bums ihop och han hade en ännu finare, så min Cd-spelare fick bo i köket.
Vi reste jorden runt, hyrde ut vårt hem. Vi flyttade till Öland och hyrde en stuga på en gård vid havet och magasinerade mkt, bla min Cd-spelare. Vi köpte hus på Öland och min Cd-spelare... hm, den fick stå på min nya naprapatmottagning på Skeppsbron i Kalmar. Med havsutsikt. Sen fick vi Hampus och jag tog hem den och la upp den på vinden. Efter ett tag började jag leda Nia på ett nytt ställe i Kalmar, i Waldorfskolans aula, och där var en dålig musikanläggning, så jag tog med mig min Cd-spelare, varje gång. I en strandkasse, haha. Sant.
Sen flyttade vi till Skåne hösten 2008, och 2009 började jag med Nia på Helsingborg Wellness, och tog med mig Cd-spelaren, men kopplade nu in en Ipod i högtalaren ;-)
Och idag dog den, det kändes så symboliskt. Det är något nytt stort på gång. Jag känner det ibland. Som en röd ros i hjärtat. Och i den där rosen behövs det en NY Ipod-högtalare, för att kunna dansa med ännu mer glöd.
Till sist vill jag tillägga att i Nias värld övar vi på att gilla det vi inte gillar. Att gilla läget. Så jag övade på att inte höra skorret, och att gilla det och inte störas av det. "Man måste gilla läget, gillalalalala läget..." sjöng Tomas Ledin.
Man måste ingenting. Men det blir roligare.
3 kommentarer:
Härligt Erika! Ibland måste nåt gammalat släppas för att nytt ska komma och kanske i detta fall en CD-spelare. :) Skön inställning du har och oxå kul att höra om CD-spelarens öde ( må den vila i frid ;)
Ha nu en underbar semester!
stor varm kram Ulrika
Du är verkligen underbart duktig på att skriva
tack ;-) kanske en bok längre fram... istället för 40 årskris
Skicka en kommentar