Jag tror jag saknar det enkla. Jag har haft perioder i mitt liv när allt varit så enkelt, när bra saker bara trillat över mig och jag har tackat och tagit emot. Vad jag kan se för mönster är att det "braiga" ofta kommit när jag släppt taget och vågat kasta mig ut, eller när jag byggt en stabil solid grund. Eller i en mix av båda alternativen.
I Stockholm vågade jag mycket när jag bodde där 1993-2001, vissa perioder hände många roliga saker, andra stunder var kämpiga. 2001-2002 reste vi ett varv runt jorden, det kändes som en bonusbiljett från livet själv, att flyta runt i världen i fem månader. (Jag har lovat Hampus att vi ska göra det tillsammans när han blir lite större!!! Hihi.)
Det stabila och solida odlade jag på Öland med ett skönt hus på landet, så fridfullt, en stabil Naprapatklinik i Kalmar, och så kom Hampus år 2005, min guldklimp. Allt var frid och fröjd. Nästan ;-)
2008 flyttade vi till Skåne och 2009 satte centrifugen igång i våra liv, vi separerade året efter och allt fick byggas upp på nytt, med lärdomen att livet är både sorg och lycka, ilska och kärlek. Alla känslor är grannar med varandra. Och innerst inne finns bara frid, konsten är att finna vägen dit.
Många pusselbitar har fallit på plats, så nu passar jag på att möblera om i mitt arbetsliv. Just nu sitter jag mitt i omöbleringen, så jobbigt. Men jag vet att allt blir bra jättensnart ;-)
Ibland gäller det att falla tillbaka till det enkla, jag ska fokusera på det imorgon. Och mixa modet med stabilitet. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar