Lycka

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Bryt upp bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
   
                               delar av Karin Boyes dikt "I Rörelse"

Idag har dagen gått i ett och äntligen sitter jag och stannar upp, lyssnar på vägen. Imorgon är det min kreativa onsdag, jag ska få en coachingsession med Sofia Sivertsdotter, en supercoach. Sen skapa det nya. Allt kommer som man önskar sig - om man jobbar på det. Är det så?

Dicsiplin och tron leder till lyckan. I balans med kapitulationen, att släppa kontrollen då och då.

Hur lyckas jag? Hur lyckas alla andra? Alla lyckliga par? Alla lyckliga familjer? Och alla som går isönder och sen blir lyckligare?

Och vad är riktig lycka?

Små ögonblick av fullkomlighet...

Mitt i natten

Ibland somnar jag med Hampus. Sen vaknar jag mitt i natten i vår tända lägenhet och pysslar och funderar.

I helgen har vi njutit av vårsolen, båda dagarna åt vi lunch ute på vår altan som är i sol och lä. Lycka. Våren ger mig lycka och en kemi i kroppen som gör mig pirrigt glad. Ledsen ibland. Och lite arg ibland, ja det är som känslor tinar efter den stilla och kalla vintern. Jag känner så här varje år i brytpunkten mellan vinter och vår, nästan lite nervigt mycket. Jag är en typisk vädur innerst inne, kombinerad med en känslig fisk i min kommunikationsplanet. Eller jag är jag ;-) Och lite nyfiken på astrologi.

Jag ska börja fota igen och lägga ut bilder på min blogg. Vi ska plantera i vår lilla trädgård och odla sen när det blir varmare. Jag saknar huslivet, men just nu går detta bottenlägenhetsboende bra, vi bor precis granne med lekplatsen dit många barnfamiljer kommer på helgerna, det är kul. Hampus får lära sig att kunna leka med alla, visa alla den spännande kojan i snårbuskarna och cykla rally med alla. Tur att det bor fler familjer runt parken så att det finns ett gulligt litet gäng som grundtrygghet.

En oro maler lite inom mig inför sexårsverksamheten.
-"Mamma jag vill inte börja skolan, jag vill gå på ett dagis med roliga leksaker."

Leken är viktigast, och ur leken föds lärlusten. Hampus gillar att skriva efter mig. Ikväll gjorde vi en pappersblomma med pinnstjälk och snodde grus på vår gård som vi la i en kruka som stöd för blomman, jag ska fota de och visa den här. Men nu måsta jag sova. En ny dag väntar imorgon.

Hampus ska till hans pappa imorgon efter dagis, jag undrar hur det känns att ha två hem? Att inte få krama sin mamma varje kväll? Han har en fin pappa. F-n vad sorgligt att inte alla familjer kan hålla ihop. Men vi är lyckligare så här ändå. Och när jag frågar Hampus, tycker han att vi ska bo i var sin lägenhet, jag och Henrik, och att Hampus vill bo mest med mig på Råå (5 dagar i veckan).

Vi alla tre var på restaurang i förra veckan, jag tror vi ska göra mer sånt... Sen gå hem till våra egna liv igen (som växte ifrån varandra, åt olika håll). Men vårt barn håller oss alltid ihopa på ett plan. För det viktigaste är att Hampus mår bra. Känslor är som magneter. Kärleken är den starkaste magneten.

Min hjärna har stängt för dagen

Störst av allt är att vara mamma, är det så? Jag minns att jag kunde känna ett vacuum det sista året före jag blev gravid, ett tomrum, med så mycket rymd och kärlek för en krabat till. Idag hittade Hampus ett gammalt foto på mig, för längesen när jag var kär i en kille och pussade honom, jag var 22 år. Jag förklarade att vi var kära på fotot, och vad det är, om nu en snart sexårig hjärna kan förstå det.
 - "Mamma vi är också kära" ;-)

Igår blev en person arg på mig för en sak som jag tycker man kan diskutera, alla gör vi misstag, jag hade gjort ett litet misstag, som inte föll en annan i smak.

Ibland behöver jag stanna upp, falla in i mer av mig och landa mjukt. Jag kan vara stark på ytan men blödig innerst inne, jag behöver så mycket mjukhet. Och tvärtom.

Jag kan stå och höra på när någon skäller på mig och inte falla omkull eller försvara mig, bara "Jaha jag hör vad du säger, ja jag har gjort ett misstag". Men sen vakna dagen efter med lite skav i hjärtat. Det där var inte kul. (Jag kan oxå bli ARG, men jag har lång stubin).

Hur kan mjukheten spridas mer utåt?

Jag går och lägger mig nu, jag borde skriva om Nia Awareness för mina Nia-dansare, men min hjärna har stängt för dagen. Gonatt!

Konkret

Har någon tips på en skola och pedagoger som brinner för kreativa och livliga barn (utan ngn bokstavsdiagnos...) i Helsingborg. Pedagoger som gillar och orkar med barn som Pippi & Emil ♥ och inte försöker stöpa alla i en form.., utan vågar vara lyhörda! (dessutom ska skolan helst ha en uppfinnarverkstad oxå)

Pippi- och Emilskolan

när det rämnar i det inre
är det bara att bygga en ny bro
finna nya lösningar
orka och orka
jag tänker gå och lägga mig tidigt ikväll för att orka imorgon

allt har flytit på länge
men idag föll det samman inom mig

mitt mammahjärta gick i bitar
efter en skol-dagis-diskussion
jag blev så argledsen
att jag får lust att skapa en Pippi- och Emilskola
för busiga barn som är uppfinningsrika
för barn som är livliga och nyfikna och vågar vara sig själva
vi får inte stoppa dem
men bygga en form för dem
så att de fortsätter vara så underbara som de är

En vanlig måndag & Japan

Idag kände jag att inre våg bar mig under arbetsdagen. Jag hade bara tre patienter (brukar ha 6-7), resten av tiden jobbade jag med kreativa idéer och gjorde bokföring. Ett inre flöde i det yttre, ja till och med flyt i bokföringen. Vad är flyt? När det flyter, enkelt svar. En inre våg som bär mig ;-) En inre eld. Som passar i det yttre.

Mitt inne i jorden är det också eld, eller lava. Glöd. Magma. Alla har vi en inre glöd, precis som jorden. Och alla kan vi bli arga, precis som jorden.

Nu har vi överösts med bilder och filmer från Japan, åh det är så sorgligt och hemskt, men mitt i allt det hemska föds ny energi. Så är det i varje kris.

Vi behöver ta mer hand om jorden, och vi behöver ta mer hand om oss själva. Och varandra. Lyssna till det naturliga. "Mer kärlek till världen".

Jag märker att jag har ett stort behov av att vara i naturen, höra havet och skogen. Förut bodde vi på landet, jag börjar sakna det lite, även om Råå är bra.

NU - Bolibompa och snart pannkakor! Bäst av allt är att vara Mamma och ha en Guldklimp i soffan.

Till sist, nu kom jag på att jag jobbar på ett ställe som har samma symbol som Japan... Har vi vulkankraft som Japan?

Nias unikhet

Igår fick jag 4 nya Nia-rutiner från Usa, idag började jag lyssna på en av dem, Humanity, och den gör mig så lycklig. I 13 år har jag dansat Nia och jag kommer nog göra det i många år till...

I förrgår provade jag äntligen Zumba, jag saknade Nia, trots att Zumban var kul! Vad saknade jag? Vad är det som är så unikt med Nia? Vad är det som skapar det magiska?

Nia är väldigt holistiskt och genomtänkt. Organiskt, naturligt, designat för kroppens naturliga sätt att vara och röra sig. Vi ser till de 4 dimensionerna, kropp, tanke, känsla, spirit. Hela du får vara med, inte stänga av någon millimeter, andas ut i hela din varelse! Vi kastar bort prestigen och dansar innifrån och ut, och stärker det inre och yttre. Det skapar expansion och frihet i kropp och själ. Och genererar glädje!

I Nias värld i Usa använder de ordet Empowerment som en ledstjärna, att vi ska känna oss starka i vår fulla potential och möjlighet under och efter en Nia-klass. Att allas vår inre stjärna ska lysa!

Musiken är magisk, cha cha cha, vi lyfts upp på nya höjder och landar där vi ska vara. Mitt i oss själva. Kroppen blir dessutom stark och smidig och vackrare ;-)

Nia är uppbyggt av 13 principer och inspirerats av kampkonst, dans och kroppsmedvetenshetstekniker.

"Love your body, love yourself"

Våren flirtar

Idag var det underbart att komma ut och värmas och glädjas av de starka vårsolsstrålarna. Igår var det oxå underbart men det blåste kallt. Idag var det ingen vind...

Jag inser hur väderberoende jag är. Det kan skrämma mig att vintern stundvis får mig lite ur form, och så många andra. Min familj, vänner, patienter...

Jag börjar längta efter vårblommor, efter att få köpa en ny bikini, kasta mig i havet, sitta på min altan i solen, odla i min trädgård med min söte och busige son. Och vara med vänner, på altanen och på stranden.

Jag längtar efter mer djup. Inte djup djup, mer dynamikdjup. Överraskningar. Jag har börjat utveckla idéer i arbetet, men det tar tid att sadla om och jag ska inte helt sluta som naprapat, men jobba mindre med det längre fram. Och mer med inre skatter ;-) Jag ska göra det väldigt konkret. Inte alls marknadsföra mig som att jag är skatt-grävare i människors liv, men det är det jag vill jobba med. Skapa former för skatterna i arbetslivet och privat.

Jag har faktiskt redan en mall för det hela, ska bara pussla ihop allt. Och våga...

I fredags var jag och Caroline på Helsingborgs Marknadsförenings frukostmöte, det var en roligt och trevlig tillställning ;-)

"Rikast är de som delar med sig"

jag blir inte färdig till att skriva något
drabbades nog av en inre jordbävning i förra veckan
sen blev jag sjuk

alla har vi inre skatter
det roligaste är att jobba innifrån dem
och dela med sig

"Rikast är de som delar med sig"
stod det i en Kalle Anka tidning som vi läste i helgen

jag har lite nya idéer
mer om dem senare
de kommer växa som våren tror jag

konsten är att ha tid
och lyssna på dem
och ge dem en form

lyssnar du på dina???