Självklarhet

Varje dag har vi gåvan att känna oss självklara; detta är jag, jag har min självklara plats, jag är djupt älskad som jag är, jag håller mig kär...

Men livet är inte alltid självklart, ibland kommer prövningar och utmaningar. Om jag vilar mer i mig själv kan jag ta emot dem bättre. Och tillåta mig att falla ibland när det inte känns självklart...

Vår stora utmaning just nu är att Hampus skolstrejkar vissa lektioner, och är inte rädd för att tala om för fröken att det är tråkigt ibland. Igår på lektionen efter lunchen hade han lagt sig på golvet för han behövde vila, sa han. Man ska lyssna på sina känslor och ge form för dem. MEN skolan är full av regler och mål. Så han fick skriva siffror som läxa på kvällen. Mindre kul, tyckte Hampus som kom fram till att han ska göra uppgifterna på dagen i fortsättningen.

Min son har en stor kunskapstörst, men blir lätt uttråkad om undervisningen är för mental... Jag har varit med i skolan vid två tillfällen. Och jag kan bli lite orolig. Varför dessa prövningar? Kanske är det mer av sanningen som knackar på? Kanske är Hampus strejk delvis sund? Vi vuxna får diskutera och tänka till, saker har redan ändrats i undervisningen... Jag har i många år haft tankar om förnyelse i skolan.

Min utmaningen i hans skolstrejk är att stödja honom och inte känna mig som en dålig mamma gentemot skolan och andra föräldrar.

Min Coachkollega Britt och jag!

Idag har jag varit i Malmö, lunchat med min fina mentorcoach, latat mig i solen i Västra hamnen & varit på Reunion på Coachwalk!!! Det är ngt speciellt med den staden, där så mycket energi att jag vill flytta dit... Men inte just nu :-) Flera gånger när jag varit där, har jag fått lust att gå hem till min lägenhet och sova, men jag har ingen lägenhet i Malmö...

Hypersensitiva barn

Jaaaaa nu har jag gjort det!!!

Efter ett långt sommarlov för Hampus, så började han på fritids igår. Hans pappa har varit bortrest i 2 veckor och mina föräldrar har hjälpt till med barnpassningen och sommarlovsupptågen. Idag när jag hade lämnat H på fritids tog jag en låååång promemenad vid havet. En kreativitets-walk till Rydebäck. På ditvägen kom inga idéer, jag bara fyllde mig med havet, himlen och mig själv. Men på hemvägen kom den där nu jäklar känslan, äntligen ska jag göra slag i saken och skapa en blogg om Hypersensitiva barn!! (sen åkte jag och tog hand om mina naprapat-patienter och jobbade till sju).

Så här är den, början som ska bli något så mycket mer!!! Jippi!

http://hypersensitivabarn.blogspot.se/

Gud vare med oss

Idag har höstvindarna fångat mig. Och idag var första dagen som jag kände för att jobba, jag började planera arbetsdagen i min hjärna redan när jag vaknade, vilket jag inte gjort på länge (jag har jobbat halvfart sen d 23.e juli, den dagen när värmen kom :-)

Jag ska strax sova, skriver inte så mycket här... Livet flyter på. I helgen var vi i Malmö, åt gott i Västra hamnen sen var vi på Cuba Café, där de spelade salsa musik live. I Västra hamnen satt vi och tittade på solnedgången och jag drabbades av en känsla av att allt håller på att bli så bra. Det är redan bra, men jag saknar några få pusselbitar. På Cuba Cafe landade en gräshoppa i mitt hår, sen hoppade den till två av mina kompisar :-)

Enligt en bok skriven av Solöga symboliserar gräshoppan följande:

"Låt tro och hopp fylla dig med styrka och inget kan besegra dig. Min gåva till dig är att känna hoppfullhet. Här gäller det att inte tappa hoppet och tron. Håll kvar gnistan!"

Ikväll pratade jag länge med Hampus pappa i telefon och under tiden somnade Hampus. Vi är verkligen goda vänner, som om vi bildar en hel bubbla för vår son efter den jobbiga separationstiden (för 2 år sen). Tacksamhet. En del saker i livet förstår vi inte, det är där Gud träder in. När vi blir omskakade, då kommer vi närmre vår källa.

Jag somnar med en bön
En bön att det ska bli fint väder imorgon
så vi kan åka till Malmö och se på Sommarlovs-TV-inspelning.
Amen & Gud vare med oss :-)

Våra rolighetskompisar, som vi ska till Malmö med!!!

Gode Gud

På väg
jag vet inte exakt vart jag är på väg
men något håller på att förändras
Ofta hör jag mig tänka
jag behöver en stor förändring
Det är nog min själ som viskar
Jag får gröna prickar i ögonen
Jag har inbillat mig att det vanliga livet får mig att må bra
men det håller inte riktigt längre...

Nu går jag och drömmer om ovanliga saker
Bo på Bali på vintern
Resa jorden runt
Ha en rik man (och kärleksfull såklart)
Vara hemma och skriva böcker
Njuta så mycket meeeeeeer

Allt är ju möjligt. Jag har köpt ännu en Allt-är-möjligt-bok och det är magiska stjärnor i den vid varje kapitel-start. Vi har oxå tittat på ytterliggare en Harry Potter-film i veckan.

Och så kommer en krypande känsla i mig, nej livet får inte bli vanligt igen, skola kl åtta, jobba, hämta, köpa mat, laga mat osv.

Sommarlov passar mig perfekt, året runt, hel-ledig eller halv-ledig, ha tid att vara mycket mamma och hitta på roliga saker eller bara vara hemma-mamma för Hampus och hans kompisar. En mamma som har tid att göra supergott mellanmål osv, och som latar sig på altanen.

Så Gode Gud i himlen gör så att det alltid är sommar i Svärje. Annars flyttar jag någon gång till ett annat land...

... eller så får jag börja skriva klart mina bok-idéer och hitta på mer roliga saker så jag skrattar när november-dimman kommer :-)