Dagdrömmande amöba

Jag blir inte färdig till att skriva så ofta på denna blogg. På något vis känns det skönt, att jag kopplar bort mycket av det som normalt sett är viktigt. Min semester är slut, men jag jobbar bara ca halvtid denna vecka så jag har halv-semester ;-)

Jag suger på karamellen av hel-semestern, den gav mig så mycket. Det kändes konstigt att börja jobba igen. Som om jag bara ville hålla mig för mig själv med mina närmsta. Normalt sett brukat tre veckor räcka för mig, men tydligen inte detta år. Jag skulle kunna vara ledig i ett halvår..., eller iallafall i fem veckor.

En del av mig skulle kunna resa jorden runt i tre månader. Äventyrslusten har vaknat. En av mina närme vänner har flyttat till Sydney med man och barn. En annan familj ska flytta till Singapore snart. Och kära vänner från Öland bor nu på Nya Zealand. Så min själ och hjärna och mitt hjärta planerar redan en STOR resa, kanske när Hampus är 9, eller redan 8:-) Vi får se vad livet har att ge. Vi börjar med Spanien i september.

På väg mot nya äventyr

För jag behöver mer mellanrum. Det häftiga med min semestertid är att den har gett mig så många insikter. Det övermedvetna och undermedvetna har bubblat fram mer, jag har inte behövt fokusera på vardagen. Vi har tagit dagarna som de kommit, jag har lyssnat mycket på min intuition och var energin har flödat. Jag har oxå haft några dipps, men det hör väl till. Jag har njutit mer och gillar TIDSRYMDEN - allt får ta sin naturliga tid.

Så ska flödet in i vardagen, skönt med en mjukstartsvecka, och det kommer fortsätta med mjukisveckor ända fram till Hampus skolstart den 20:de augusti. Det är så underbart att ha mycket tid med honom, och lyssna på hans kloka tankar och känna all kärlek och hitta på en massa tillsammans. Igår var hans kompis G här, han kan en del om Hitler för hans gammelmorfar var med i försvaret under andra världskriget, och gammelmorfarn har berättat. G berättade för Hampus, som inte hade hört namnet Hitler förut. Konversationen slutade med Hampus kloka kommentar:

- Men Mamma, hur kunde Hitlers mamma tillåta Hitler att vara så elak?

Ja hur kunde hon?

Med Hampus blir det roliga frågestunder, hans 7åriga hjärna vill veta mycket: Hur mycket är 1000 gånger 1000? Är Universum oändligt? Nej, han har hört att det finns ett slut och det är bara tomrum utanför. Han har börjat läsa i en "Hur det funkar bok"... Och tillsammans läser vi Tzatsiki och Sune, helt underbart roliga böcker.

Idag var det simskoleavslutning, Hampus har inte lyckats ta något nytt sim-märke och han skrek så det hördes långt, han blev så ledsen och arg "Jag hatar simskolan", och vi fick påpeka att det inte var simskolans fel. Han får fortsätta att träna i "Mamma och Pappas simskola" som startar i nästa vecka. Jag tar det med ro, 7-åriga pojkars koordination är inte helt utvecklad, så det är ingen brådska. Däremot övar vi simrörelser hemma med KRAFT och VILJA i rörelsen. Det går inte att simma som en dagdrömmande amöba. Eller så är det just det som det gör, det beror på hur långt man vill komma. Och vad som är viktigast? Att njuta på vägen och ha kul. Eller komma snabbt fram till målet?

En glad kille som älskar att leka i vatten, före beskedet att det inte blev något nytt sim-märke...

Happy Sommar!

En bra sommar ändå

Många klagar på vädret, men jag vet inte vad som hänt med mig, jag är nöjd. Vi har fått mycket sol, jag är rätt solbränd, varje dag skiner solen en stund och jag lyckas ofta fånga den på vår altan eller på simskolan eller någon annanstans. Livet blir skönast när man inte har förväntningar.

Idag sken solen fram till precis när vi skulle cykla till Rydebäck strand, men ... det var rätt skönt efter en förmiddag i Råå Bassäng. Skönt med moln. Min hud vill inte ha för mycket sol på sig, jag avskyr att bränna mig... Så vi lyssnade på Tzatsiki istället på Cd-spelaren. Hampus byggde koja och vi målade teckningar till min Pappa som fyller 67 år idag. Sen var det kalas!

Denna sommar känns bra, jordandlig, ledig. Vi har hittat på en hel del, vi var på Österlen i veckan, det blev Tosselilla sommarland och camping utanför Simrishamn, så vackert det är där, jag blev förförd. Fick lust att flytta dit. Dessutom har de en jättefin Waldorfskola där. Jag fick en massa andra idéer också, men väl hemma igen insåg jag att livet är här och nu. På Råå. Fina Råå.

Semesterledigheten är spännande, för mer av mitt innersta blir tydligt, vad som är verkligen viktigt för mig. Och vad jag är värd. Dessutom skrattar jag mer.

Vad får du av din semester???

On the road, till något nytt. Kram!

P A U S

Jag har en paus, ett andrum, eller semester som det heter i normala Sverige. Det känns så sunt med ledigheten, andrummet, tomrummet som fyller sig själv med nytt liv.

Under våren har jag kört på, gått på två utbildningar, jobbat på två ställen, och varit Mamma som vanligt och allt annat som hör till mitt liv. Mitt behov av att stanna upp knackade på mig ordentligt i juni. Och nu är jag här, mitt i ledigheten. Mitt i mig själv. Idag är jag alldeles själv. Min första vara-bara-jag-själv-dag.

 

Jag och Hampus har varit på en road-trip till Kalmar och Öland där vi bodde 2002-2008, vi hälsade på några få utvalda vänner och njöt av allt det vackra där. Det är en speciell energi i den delen av Svärje, så lugnt. Jag förundras varje gång jag kommer dit. Det är mjukt där. Solen lyser mer.

Medan i Skåne är det mer kraft och dynamik, det är därför jag bor här. Och för att jag har mina föräldrar här.

På Öland tältade vi och njöt. Sen åkte vi till Järna där Hampus farfar Wilhelm bor och hans fru Anita. Järna är speciellt med många antroposofiska verksamheter, men i år förfördes jag inte av dem. Istället reflekterade jag över att det finns så mycket alternativa affärer och caféer ute i vårt land nu. Järna är inte lika unikt som det var förut. Det unika blommar mer och mer ute i vårt samhälle, sakta men säkert sprider sig de vackra, ekologiska, genomtänkta och meningsfulla verksamheterna :-)

Järna har gett mig oerhört mycket när jag jobbade på www.vidarkliniken.se till och från 1996-2002. Men det är ett minne blott...

Hampus älskar att vara hos sin farfar och hans nya farmor som han säger, så sött. Hans gamla farmor är en ängel i himlen. Vi åkte även in till Stockholm och vinkade av en vän och hennes familj som flyttar till Singapore, lyx. Vi sov över hos min syster och hennes sambo och deras lilla bäbis i magen, mys. Vi åkte till en sväng till Skärgården, sen tillbaka till Järna, och hann besöka en kompisfamilj i Tystberga på vägen tillbaka till Skåne. De bor ute på landet, så dejligt!

Kom hem nöjd igår kl 23.

Jag har hunnit fundera på en del saker. Hur vill jag leva för att må så bra som är möjligt? Hur kan jag förvalta min själ och essens på det mest fina vis? I ledigheten knackar drömmar på min dörr om att skriva böcker och börja måla tavlor igen. Det konstnärliga sidan av mig, som får ligga på lat-hyllan lite för mycket. Eller på jag-hinner-inte-nu-hyllan. För i en ensamstående mammas liv hinner jag inte allt, då jag måste fixa allt själv (vilket jag är himlens trött på).

Ibland är det sunt att ha tomrum i sitt liv för att livet ska kunna ge impulser av det nya... :-)

2001-2001 reste vi jorden runt i ett halvår, efter det kom mycket till oss, vi hade tömt oss och kunde ta emot det vi önskade innerst inne. Mmmmm. Är det så att vardagens surr kan stoppa för oss om vi surrar på för mycket?