Lördags-stillhet

Veckorna fylls och förra helgen var jag på Kvinno-retreat på www.sinnesfred.se utanför Osby, så skönt med raw food mat, tystnad, dans, yoga, ceremonier, samtalscirkel osv. Omladdning. I klarhet. Jag har därefter kännt mig lite kär i livet under veckan som gått :-)

Fina Sinnesfred

Idag har solen strålat och det har varit en skön dag. Nu sover H och jag suger på karamellen med tystnaden... Djupa andetag. Laddar om, om, om, om

Skriver  mer en annan dag!

Det vackra, naturen som konst, jag blir förförd :-)

Sweet home Yoga pray

Innan idag skrev jag detta på Facebook:

Det enkla i livet.
En dag för mer än 3 år sen hade jag bråttom till en Yoga-klass. Min lille son som då var knappt 4 utbrast:
- Men Mamma, detta är ju ditt Yogahus!
Där föll jag. Eller en djup polett föll ner i mitt hjärta. Nuförtiden går jag nästan aldrig på Yogaklasser, men varje morgon rullar jag ut mattan en stund, ibland med Morgon-Bolibompa i bakgrunden :-) Sweet home Yoga pray.

 

Sårbara

Det är något speciellt med hösten. Den klär av oss på något vis. På sommaren är det lätt att vara glad, men när rusket kommer, då kommer också mer av sanningen. Det undermedvetna. Mörkret, både det yttre och de inre.

Någon gång kan vemod vara skönt. Men skuld och skam är inte skönt. Idag trillade en skamsenhet över mig, av något som hänt för längesen. Sammanträffande gjorde att samma känsla kom fram iförmiddags. Jag blev oroligt rastlös och vandrade långt i Råådalsskogen. Efter ett tag kom jag till kyrkan och kyrk-klockorna ringde. Lugnet började infinna sig.

Sen läste jag på Facebook i en grupp som jag är med i som heter "ett underbart liv" att ibland kan det vara bra att lämna över sig till något större. Att lämna problemen i ett tillåtande. "Don't be your history". 

Eller på "redig" skånska: SKIT I DET, det spelar ingen roll nu. Och innerst inne är allt tillåtet. Inte krig och att slåss eller så, men att känna det vi känner. Vi är bara människor, sårbara innerst inne.

Kanske är hösten mer tid för reflektion och fundering. Allt virvlar lättare runt, höjder och dalar. Sen kommer vintern med mer stillhet.

Tyst

Det viktigaste är att hinna vara Mamma och innerst inne att vara jag. Inte sugas med i allt runt omkring. Därför gör jag yoga nästan varje morgon. För att lyssna på mina egna andetag. Innifrån. Så börjar dagen, så börjar livet.

Vi har haft en mysig helg. Det var bio för alla Råå-barnen (6-9 år) i Seglarklubbens hus i fredags kväll. Lördagen blev en skön hemma-ro-dag.

Idag har vi varit på Knatteskutt, sen på kalas, sen lekte Hampus med en kompis i stan och jag umgicks med kompisens mamma. Väl hemma blev det pannkakor. Vi såg på Solsidan men det var inte så kul. Läste i boken Sune, desto roligare. Hampus somnade därefter bums.

Nu. Tyst. Höstvindar. Gonatt.

Höst

Höst, jag lyckades precis ta en lång promenad mitt på dagen. Grå himmel, blåst, jag myser ändå på något vis idag. Läser om Multimodala Smärt-rehab-team som Region Skåne (Landstinget) bekostar, funderar ibland på att söka ett sådant samarbetsavtal.

Jag ska göra bokföring nu, sen till min Osteopat som jag besöker kanske en gång i kvartalet.

Morgnarna är lite heliga för mig, upp kl 7, duscha, vakna, väcka Hampus, han duschar, äter frukost sen cyklar vi knappt 2 km till Råå Södra Skola Paviljong. En tillfällig barack-skola medan den gamla skolan renoveras. Alla föräldrar kör eller cyklar med sina barn till skolan eftersom att skolan ligger utanför Råå nu. Lite före åtta är det som en speciell ritual att säga hej och godmorgon till alla. Sällan vi pratar mer, men ibland får jag en så varm känsla inom mig. Jag vaknar mer till liv. Dessutom har Hampus en otroligt glad och varm fröken, fylld med järn och energi.

Väl hemma gör jag ofta lite yoga, sen börjar arbetsdagen, det blir en skön start.

Just det, bokföringen var det nu. Typiskt mig att börja skriva på bloggen istället :-) Det blir mer en annan dag, med skrivandet här. Kram