Klarhetsro

September ger en klarhetsro. Ikväll är jag hemma alldeles själv, tänder ljus och vill läsa en bok men alla böcker är nerpackade. Jag skulle vilja skriva en bok om mammor som vågar gå sin egen väg, hoppa jämfota och inte fastna i något som inte fungerar. Inspiration till att våga bryta upp. Den fria mamman.

Idag var det inskolning på Waldorfdagiset Blåklockan, Hampus stortrivs och jag likaså :-) Min kärlek till antroposofi dyker upp igen. Antroposofi är en livsfilosofi om den visa människan, och det är det som är själen på Waldorfdagiset, att barnen får vara som de är, att det finns en öppenhet, jag älskar den.

Jag hade turen att få jobba på den antroposofiska Vidarkliniken i flera år samtidigt som jag studerade till Naprapat. Det första som slog mig när jag kom dit var att jag blev lycklig, det var som en stor modersfamn. Och hela människan fick plats där. Jag lärde mig mycket och fick mer ro inombords. Naprapathögskolan kunde stressa mig då den var mekanisk och fysisk. Men vi är något mer än våra kroppar, och det är när vi som hela varelser får utrymme, det är då vi kan läka och leka och bli lyckliga!

Hampus är 5 år. När jag var 5 år var jag hos en TRÅKIG dagmamma, när jag var 6 år vägrade jag gå dit. Jag tror att den där sura femåringen i mig behöver leka mer, och ta mer del av Waldorfpedagogiken. Nia är också ett bra sätt att leka!

Det är något med antroposofin som kallar på mig igen, jag och Hampus ska åka till Järna i höst, där Vidarkliniken finns och många fler antroposofiska instutioner, det är något speciellt där. Hampus Farfar bor också där och han är antroposofisk läkare.

Det är också något speciellt med hösten, den ger mig sådan ro. Klarhetsro.