Sweet home Yoga pray

Innan idag skrev jag detta på Facebook:

Det enkla i livet.
En dag för mer än 3 år sen hade jag bråttom till en Yoga-klass. Min lille son som då var knappt 4 utbrast:
- Men Mamma, detta är ju ditt Yogahus!
Där föll jag. Eller en djup polett föll ner i mitt hjärta. Nuförtiden går jag nästan aldrig på Yogaklasser, men varje morgon rullar jag ut mattan en stund, ibland med Morgon-Bolibompa i bakgrunden :-) Sweet home Yoga pray.

 

Sårbara

Det är något speciellt med hösten. Den klär av oss på något vis. På sommaren är det lätt att vara glad, men när rusket kommer, då kommer också mer av sanningen. Det undermedvetna. Mörkret, både det yttre och de inre.

Någon gång kan vemod vara skönt. Men skuld och skam är inte skönt. Idag trillade en skamsenhet över mig, av något som hänt för längesen. Sammanträffande gjorde att samma känsla kom fram iförmiddags. Jag blev oroligt rastlös och vandrade långt i Råådalsskogen. Efter ett tag kom jag till kyrkan och kyrk-klockorna ringde. Lugnet började infinna sig.

Sen läste jag på Facebook i en grupp som jag är med i som heter "ett underbart liv" att ibland kan det vara bra att lämna över sig till något större. Att lämna problemen i ett tillåtande. "Don't be your history". 

Eller på "redig" skånska: SKIT I DET, det spelar ingen roll nu. Och innerst inne är allt tillåtet. Inte krig och att slåss eller så, men att känna det vi känner. Vi är bara människor, sårbara innerst inne.

Kanske är hösten mer tid för reflektion och fundering. Allt virvlar lättare runt, höjder och dalar. Sen kommer vintern med mer stillhet.

Tyst

Det viktigaste är att hinna vara Mamma och innerst inne att vara jag. Inte sugas med i allt runt omkring. Därför gör jag yoga nästan varje morgon. För att lyssna på mina egna andetag. Innifrån. Så börjar dagen, så börjar livet.

Vi har haft en mysig helg. Det var bio för alla Råå-barnen (6-9 år) i Seglarklubbens hus i fredags kväll. Lördagen blev en skön hemma-ro-dag.

Idag har vi varit på Knatteskutt, sen på kalas, sen lekte Hampus med en kompis i stan och jag umgicks med kompisens mamma. Väl hemma blev det pannkakor. Vi såg på Solsidan men det var inte så kul. Läste i boken Sune, desto roligare. Hampus somnade därefter bums.

Nu. Tyst. Höstvindar. Gonatt.

Höst

Höst, jag lyckades precis ta en lång promenad mitt på dagen. Grå himmel, blåst, jag myser ändå på något vis idag. Läser om Multimodala Smärt-rehab-team som Region Skåne (Landstinget) bekostar, funderar ibland på att söka ett sådant samarbetsavtal.

Jag ska göra bokföring nu, sen till min Osteopat som jag besöker kanske en gång i kvartalet.

Morgnarna är lite heliga för mig, upp kl 7, duscha, vakna, väcka Hampus, han duschar, äter frukost sen cyklar vi knappt 2 km till Råå Södra Skola Paviljong. En tillfällig barack-skola medan den gamla skolan renoveras. Alla föräldrar kör eller cyklar med sina barn till skolan eftersom att skolan ligger utanför Råå nu. Lite före åtta är det som en speciell ritual att säga hej och godmorgon till alla. Sällan vi pratar mer, men ibland får jag en så varm känsla inom mig. Jag vaknar mer till liv. Dessutom har Hampus en otroligt glad och varm fröken, fylld med järn och energi.

Väl hemma gör jag ofta lite yoga, sen börjar arbetsdagen, det blir en skön start.

Just det, bokföringen var det nu. Typiskt mig att börja skriva på bloggen istället :-) Det blir mer en annan dag, med skrivandet här. Kram

Spanien

Ibland undrar jag varför jag bor i Sverige när det finns så mycket sol, värme och vänlighet ute i världen. Jag förstår inte hur vi svenskar härdar ut det mörka halvåret. Ändå gör vi det. Men hur? På bekostnad av vad?

Vi har varit i Spanien i Guadalmina utanför Marbella och hälsat på Hampus farfar och hans fru, som har ett hus där. Åååh vad vi har njutit av solen, palmerna, maten, baden, poolen, värmen och den spanska andan.

Igår när vi skulle flyga hem och kom till Malaga flygplats och checkade in, då kände jag mig lycklig, på något vis kände jag så mycket av mig själv. Blir jag mer synlig för mig själv ute i världen? Mer fri? Ja. Mer av min själ kommer fram i ledigheten i värmen, precis som jag upplevde i sommarledigheten. Men denna resa gav något ännu mer än sommaren. Mer lycka. Utomlandsglädje.

Nya vindar i min själ.

Lite sådär swish swosh här får du nya perspektiv och ny energi, sa Gud eller Universum eller vad man nu kan kalla de högre makterna för.

Innerst inne är jag en Globetrotter, jag har rest mycket (bla ett varv runt jorden), men inte de senaste tre åren (bara i Sverige och Danmark). Nu sitter jag här och planerar nästa resa.

Jag har funderat och reflekterat över vad riktig frihet är för mig. Djup frihet är när jag lever precis som jag drömmer om innerst inne, när jag lever i samklang med min själ och mina inre värderingar och drömmar. När jag andas frihet och inte gör kompromisser gentemot mig själv, när jag inte håller mig själv tillbaka och inte stressar.

Frihet är när jag tillåter mig att vara fri, när jag har mod och pengar till att leva så som mitt hjärta slår innerst inne. Allting hör ihop, och allt går. Och allt tar sin tid till att manifestera.

En stark sanning för mig är att jag får oerhört mycket av värmen och av varma länder, Spanien är en av mina favoriter :-)

PS. Idag efter jobbet handlade jag på Coop och hörde en tanke inom mig; Gud vad folk ser ut att ha det tråkigt här i Sverige idag när det höstregnar. Finns det mer glädje ute i världen? Eller allt finns inom oss, men det är lättare för glädjen att bubbla upp i värmen.

Snart...

Jag hinner inte skriva just nu, jag har haft för högt tempo i mitt liv, och jag måste ju hinna koppla av ibland, och då hinner jag inte skriva på bloggen :-)

MEN snart, typ senast om en vecka så ska här vara ett HÄRLIGT INSPIRERANDE inlägg - med solsken och kärlek !!!

PS Hampus har fått en kusin, vi är så glada... livets magi, ett nytt liv.

Det vackraste

Den här helgen är mitt fokus det vackraste, det flög upp inom mig nu. Det vackraste i mig och mina nära och kära och de jag möter. I naturen, i vardagen. Om det kommer tråkiga tankar om mig själv, så phuuuuu pust väck, de behöver inte spöka nu. De tillhör inte sanningen.

Om jag känner jobbiga känslor så finns det något större som håller om mig, som håller formen för mig, jag övar på det, att andas, att inte slukas upp av tråkigheter. Själens styrka. Vila i mitt hjärta. Något bär mig.

Jag skulle ha blivit moster i tisdags - och min kära syster mamma, men det dröjer, jag väntar med spänning.

Veckan som varit, har varit spännande, men nu ska jag laga mat <3>