En bra sommar ändå

Många klagar på vädret, men jag vet inte vad som hänt med mig, jag är nöjd. Vi har fått mycket sol, jag är rätt solbränd, varje dag skiner solen en stund och jag lyckas ofta fånga den på vår altan eller på simskolan eller någon annanstans. Livet blir skönast när man inte har förväntningar.

Idag sken solen fram till precis när vi skulle cykla till Rydebäck strand, men ... det var rätt skönt efter en förmiddag i Råå Bassäng. Skönt med moln. Min hud vill inte ha för mycket sol på sig, jag avskyr att bränna mig... Så vi lyssnade på Tzatsiki istället på Cd-spelaren. Hampus byggde koja och vi målade teckningar till min Pappa som fyller 67 år idag. Sen var det kalas!

Denna sommar känns bra, jordandlig, ledig. Vi har hittat på en hel del, vi var på Österlen i veckan, det blev Tosselilla sommarland och camping utanför Simrishamn, så vackert det är där, jag blev förförd. Fick lust att flytta dit. Dessutom har de en jättefin Waldorfskola där. Jag fick en massa andra idéer också, men väl hemma igen insåg jag att livet är här och nu. På Råå. Fina Råå.

Semesterledigheten är spännande, för mer av mitt innersta blir tydligt, vad som är verkligen viktigt för mig. Och vad jag är värd. Dessutom skrattar jag mer.

Vad får du av din semester???

On the road, till något nytt. Kram!

P A U S

Jag har en paus, ett andrum, eller semester som det heter i normala Sverige. Det känns så sunt med ledigheten, andrummet, tomrummet som fyller sig själv med nytt liv.

Under våren har jag kört på, gått på två utbildningar, jobbat på två ställen, och varit Mamma som vanligt och allt annat som hör till mitt liv. Mitt behov av att stanna upp knackade på mig ordentligt i juni. Och nu är jag här, mitt i ledigheten. Mitt i mig själv. Idag är jag alldeles själv. Min första vara-bara-jag-själv-dag.

 

Jag och Hampus har varit på en road-trip till Kalmar och Öland där vi bodde 2002-2008, vi hälsade på några få utvalda vänner och njöt av allt det vackra där. Det är en speciell energi i den delen av Svärje, så lugnt. Jag förundras varje gång jag kommer dit. Det är mjukt där. Solen lyser mer.

Medan i Skåne är det mer kraft och dynamik, det är därför jag bor här. Och för att jag har mina föräldrar här.

På Öland tältade vi och njöt. Sen åkte vi till Järna där Hampus farfar Wilhelm bor och hans fru Anita. Järna är speciellt med många antroposofiska verksamheter, men i år förfördes jag inte av dem. Istället reflekterade jag över att det finns så mycket alternativa affärer och caféer ute i vårt land nu. Järna är inte lika unikt som det var förut. Det unika blommar mer och mer ute i vårt samhälle, sakta men säkert sprider sig de vackra, ekologiska, genomtänkta och meningsfulla verksamheterna :-)

Järna har gett mig oerhört mycket när jag jobbade på www.vidarkliniken.se till och från 1996-2002. Men det är ett minne blott...

Hampus älskar att vara hos sin farfar och hans nya farmor som han säger, så sött. Hans gamla farmor är en ängel i himlen. Vi åkte även in till Stockholm och vinkade av en vän och hennes familj som flyttar till Singapore, lyx. Vi sov över hos min syster och hennes sambo och deras lilla bäbis i magen, mys. Vi åkte till en sväng till Skärgården, sen tillbaka till Järna, och hann besöka en kompisfamilj i Tystberga på vägen tillbaka till Skåne. De bor ute på landet, så dejligt!

Kom hem nöjd igår kl 23.

Jag har hunnit fundera på en del saker. Hur vill jag leva för att må så bra som är möjligt? Hur kan jag förvalta min själ och essens på det mest fina vis? I ledigheten knackar drömmar på min dörr om att skriva böcker och börja måla tavlor igen. Det konstnärliga sidan av mig, som får ligga på lat-hyllan lite för mycket. Eller på jag-hinner-inte-nu-hyllan. För i en ensamstående mammas liv hinner jag inte allt, då jag måste fixa allt själv (vilket jag är himlens trött på).

Ibland är det sunt att ha tomrum i sitt liv för att livet ska kunna ge impulser av det nya... :-)

2001-2001 reste vi jorden runt i ett halvår, efter det kom mycket till oss, vi hade tömt oss och kunde ta emot det vi önskade innerst inne. Mmmmm. Är det så att vardagens surr kan stoppa för oss om vi surrar på för mycket?

Mittemellantid

Det är en slags mitt emellan tid. Inte helt sommarledig ännu, jag ska jobba på halvfart den kommande veckan. Hampus har sommarlov, vi hjälps åt, jag, hans pappa och mina föräldrar.

Det regnar, jag väntar på den riktiga soliga sommaren! Jag väntar på ny inspiration. Ny djup glädje! Vi hade en jättefin midsommarkväll med vänner... Mys. Sen har det kommit vågor av tomhet. Öppningen till det nya!

Jag längtar till Öland, vi bodde där i sex år 2002-2008. På landet i en bondby som heter Kåtorp. Jag älskar lantliv. Jag undrar vart mitt liv är på väg. Vart är ditt liv på väg?

Ibland byter livet spår, lägger i en annan växel. Ibland när vi minst anar det :-)

Grönt pulver, ensamhet och tystnad

I tystnaden kan det hända mycket. Jag tycker bara om tystnad och ensamhet i lagom dos.

Jag älskar mest att ha nära och kära omkring mig. Som i lördags, då vi var 4 singel-mammor-väninnor som åt god middag med tända ljus och mys. Hampus fick också vara med. För 3 år sen var bara en av oss singel (inte jag). Jag vet inte hur vi har burit oss åt, det är nog ett grönt pulver som vandrar från relation till relation:

- Jaha hur hållbar och äkta är er kärlek? Vilar den på sanningen eller på beroende? Behöver ni växa i tron på er själva eller är ni redan fyllda och delar djup kärlek? Så frågar det gröna pulvret. Det fräter om inte kärleken är riktigt äkta. Och relationen är bara äkta om man kan vara sig själv fullt ut och inte behöver hålla tillbaka delar av sig själv för att passa ihop.

Nu är vi 4 singelväninnor som sitter mitt i sanningen ;-) Så kan man säga. I ett skepp på väg mot ännu mer kärlek och äventyr. Vi trivs ihop. Nästa lördag ska vi troligtvis på ett dansställe i Malmö som heter LoveBoat...

Ikväll är jag själv, det var mysigt i början, men efter ett tag knackade ensamheten på min dörr... Eller längtan. Som föder drömmar om det nya, mmmmm... I tystnaden föds resten av livet.

Dream on!

Vikingalagen

Vikingalagen av Lars Eric Uneståhl, glöm Jante...

1. Tillvarons största gåva är jag själv.
2. Alla människor kan lära sig något av mig.
3. Mina tankar är mer komplicerade än alla datamaskiner.
4. Mina känslor är lika viktiga som andra människors känslor.
5. Det jag säger är värt att lyssna på.
6. Det jag gör är värt att uppmärksammas.
7. Jag respekterar mig själv och finner att andra gör det också.
8. Jag skrattar åt mig själv med ömhet och värme.
9. Jag har full rätt att må bra på alla sätt.
10. Jag är unik, det finns bara en som jag.

 Jag har tagit min coachexamen idag!!! Hurra!!! Dipl Coach & Leg Naprapat, det låter bra :-)

Venuspassagen

Inatt och imorgon bitti är det Venuspassagen på himlen, planeten Venus vandrar förbi solen vilket är unikt och sker väldigt sällan. Enligt astrologer och Mayakalendern symboliserar detta ett öppnande för mer kärlek på jorden och att vi kommer vandra starkare på hjärtats väg. Den andliga världen hjälper oss mer nu.



Bilden hittade jag på Facebook, egentligen får man kanske inte kopiera därifrån, jag ska ta bort den om de klagar :-)

 När Venus rör sig förbi solen är det som en nyckel till mer kärleksfulla energier. Gamla trosystem håller på att krackelera. På Facebook har jag läst flera olika tolkningar. Jag gillar att göra något konkret av det abstrakta; jag ser det som att mer kärlek och naturlighet kommer kunna flöda ut i relationer och i samhället.

Jag tror på en mer medmänsklig skola där lärare inte är stressade och barnen får en meningsfull skolgång - och blir sedda för dem de är och får utveckla sina unika talanger.

Jag tror på utvecklandet av många arbetsplatser, vi ska arbeta ur lust, inte ur måsten.

Jag tror på en mer miljömedveten värld, snart förmår jag mig inte mer att tanka med bensin. Jag är ekofrälst.

Jag tror på att ge mer till de fattiga och utsatta i SVERIGE!!! Ett land där alla ska få möjligheter.

Jag tror inte ett dugg på krig, jag hoppas innerligt att de tar slut snart.

Vi kan börja med oss själva.

Jag tror på att meditera och göra yoga, att odla kärleken och friden i sig själv till att börja med. Att så frö - för mer kärlek. Och älska våra barn ovillkorligt, då kommer de förändra världen ännu mer. Amen.

Så här skriver astrologen Thomas Jönsson: "Venuspassagen kan symbolisera harmonisering och integrering av olika sidor i våra liv; manligt/kvinnligt, vänster/höger hjärnhalva, det högre och lägre jaget, osv, vilket kan vara förutsättningen för en frekvenshöjning av medvetandet: Jorden-Venus och Solen ligger då utmed en rak linje. Inte förrän år 2117 kommer detta fenomen tillbaka."
 

Här kommer urklipp från Sanna Edhins blogg: "Många avgörande händelser och upptäckter har skett just under tidigare Venuspassager. Under en passage upptäckte Magellan att jorden var rund och inte platt, vilket öppnade för utforskande av hela världen.

Vad som är begränsar oss eller är passé kommer att komma upp för att förändras. vi får möjlighet att fatta nya beslut gällande kärlek, familj, arbete, vår hälsa och och hela livet!

Denna Venuspassagen kommer att ge starka genombrott i relationer, kommunikation och omvärldskontakt."

Hjärtats ro

Ibland känns det som om jorden snurrar fortare. Under de senaste dagarna har det varit Hampus födelsedag, kalas, planera barnkalas (med projektplan och inköp), ha barnkalas, leka med presenter osv. Det har blivit marsipantårta, glass och marängswish, godis osv.

Jag kan ha intentioner med min mat, den ska kännas skön i magen, vara ganska ofta nyttig och njutningsfull. Inget rött kött, helst bara eko, helst så lite kött som det bara går. Men nu har jag ätit grillad griskorv (eko) och tänkt att det är så himla GOTT!!! Likaså med all tårta. Och DÅ kommer exem på posten. På mina händer, så de SYNS. Jag ser vad de säger, dax för att tänka mer på vad jag äter igen. Exemen kan också delvis bero på den starka väderskiftningen och att jag tar min Coachexamen nästa vecka, min hjärna har en del att stå i. Därför behöver jag koppla aaaaaaaaaaaaav!!!

Längtar till sommarledigheten, men det är lite mer än 3 veckor kvar, livet är här och nu. Det handlar om att ta vara på guldstunderna, som igår på Hampus barnkalas när vi dansade dansstopp med 10 glada 7-åringar, jag njöt av deras dansglädje. Sen var vi på stranden, efter kalaset, jag kände mig FYLLD. Somnade nöjd. Hampus somnade dock lite ledsen men en värmeflaska på hjärtat. När han skulle sova sa jag hejdå istället för godnatt och då började han att tänka på döden och storgrät. Oj vilka känslor det kan dyka upp i ett 7-årigt hjärta. Ikväll ville han somna med värmeflaskan igen, för säkerhets skull... Kärlek.

Vi faller alltid till hjärtats ro. Till sist. Även om det händer en del i vår familj ;-)