Allt har ett slut allt har en början

Det blir inget mer skrivande på denna blogg på ett tag
tack alla ni som kikar in här

Livet handlar om något annat nytt
något större som sakta tar form

Kanske en bok en vacker dag

Det viktigaste är att lyssna på livet
våga luta mig tillbaka i tillit
och ibland stiga fram med mod

Lyckan bor i ett fågelbo där jag minst anar
det är det som är det roliga med livet
när det överraskar

Jag önskar er en lycklig vår!!!

Med mycket kärlek

PS om du tittar in på bloggen för första gången, läs den gärna från början som en bok, 
dvs från botten och uppåt fr juli 2010

Ormens år

Det kinesiska nyåret inleddes i fredags, det är ormens år i år. Det låter bra. Orm står för den inre kundalinikraften, jag ska goggla mer om vad det symboliserar, återkommer :-)

Vi har varit bortresta och åkt skidor, jag älskar det. I backen utmanar jag mig själv, jag åker ofta fort så att jag inte hinner tänka så mycket. All min koncentration går till snön, backen, skidorna och min kropp, att bli ett med allt. Jag gillar det flytet. Det ger frihet till själen.

Hampus gillar dock inte att åka fort, han föredrar barnbackarna... Vi fick upp honom 1/3 i stora backen. Det går inte att pressa sina barn... Men peppa och inspirera. Hampus gick oxå i skidskola och mina föräldrar hjälpte till. Hej och hå.

I helgen har det varit mjukare fokus, igår dansade jag Nia med Jonna, och kroppens poesi dansade med mig. Lyssnandet, det mjuka. Vi behöver både det starka fartfyllda och det lugna mjuka, allt är balans.

Vårens energi

De senaste dagarna har varit ljusa, igår var det lite vår i luften trots att det var kallt. Jag hade helt glömt att den kommer, så himla skönt med alla vår-energi som väntar. Förnyelse. Jag längtar.

Egentligen borde Nyårsafton vara i början av februari, för då kommer den nya energin tycker jag :) Det är nu jag börjar fundera på riktigt om vad jag vill få ut av detta år, saker och ting klarnar. Även vad jag behöver städa bort. Bort bort. Ge mer plats för det nya. Våga öppna mig ännu mer, stå stadigt och våga stå ostadigt ibland, men ändå le.

 

Biljett till lycka

En del saker förstår jag varför de har blivit som de blivit i mitt liv,
framförallt de fina och lyckliga händelserna, mötena och banden.
Andra saker förstår jag inte,
jag förstår inte varför livet kom på att det ska pröva oss människor,
och se vad vi klarar av och kan bemästra,
... för att få en biljett till ännu mer lycka!

Jag lägger mig i lä :)

2013 nytt fokus

Allt har en början och allt har ett slut. Denna blogg startade jag i december 2009 för att öva på att skriva offentligt. På sistone har bloggskrivandet avtagit, jag har funderat på att avsluta bloggen men kommit fram till att skriva när jag får inspiration och tid.

2012 har tagit slut och 2013 träder i kraft. Allt är som vanligt även om årsgränsen känns skön. Något nytt tar form, mer av livet känns möjligt på något lustigt vis. Det kan också bero på att jag har medvind, jag har fått ett nytt jobb som jag börjar på snart, och andra roliga saker händer. Kanske är det fler som upplever medvind?

Skriver mer snart, kram så länge

Gode Gud Turning Torso

Så är strax november slut, snön faller ikväll och en nöjdhet vilar inom mig. Dels för att november passerat, men oxå för att jag varit Malmö och samlat ihop mig själv tillsammans med min Coach-fröken Anna-Lena, jag fick en helt fantastisk coach-session. Den handlade om att se mig själv i mitt yrkesliv. Det är så lätt för mig att se andra. Men jag då? Vad gör jag egentligen i mitt arbetsliv?

Jag kände mig rätt trött på vägen till Malmö, åkte med min vän Maria som skulle shoppa i inredningsaffärer. När Turning Torso dök upp hoppade en groda ur min mun:
- Gode Gud Turning Torso ge mig kraft ;-)
Var fick jag det ifrån? Oj vad vi skrattade. Turning Torso är för mig en symbol för att allt är möjligt, och en symbol för STYRKAN. Jag kände mig inte knäckt av något, bara trött.

Jag behövde fylla min själ. Det gör jag bäst när jag skapar. Jag fick måla med Anna-Lena. Vi pratade oxå om min bok som jag bestämt mig för att skriva klart 2013. Jag fyller 40 till våren och det känns som att det är dax att ta mig själv och mina drömmar på fullt ut på allvar.

Nu ska jag ta mig på allvar i min vardag, jag ska dammsuga och göra fint i vårt hem! Jag älskar det jordnära.

PS - Boken ska heta "Från kärnfamilj till stjärnfamilj - en guideline för enastående mammor", eller "Från kärnfamilj till stjärnfamilj - en guideline för enastående föräldrar"???

Blogg paus

Det får bli en paus nu.
Jag vet inte hur länge, kanske till jul...
Satt och läste igenom det senaste årets inlägg och insåg att en hel del går igen i inläggen.
Då är det bra att ta en paus.
Att andas ny inspiration.

Kanske är det i mellanrummen som det händer mest ;-)

Önskar er en skön november (uthärda mörkret) och skön december! Kramar!

Alla Helgonahelgen

Tiden går fort, vi har varit i Stockholm och hälsat på min syster, hennes man och deras lille bäbis Isak 7 veckor. Mitt hjärta smälte, han var så mysig, vilken hjärt-energi, jag och Hampus turades om att bära och hålla honom. Hampus mös som en prins när Isak sov på hans bröst när vi hade fredagsmys. Jag mös också. Isak är inte mitt barn, men nära, jag kände hur jag tog honom under mina vingar och jag såg vem han är. I själen.

Vi är så glada att Isak kommit till vår stor-familj, till vår "tribe".

På hemvägen från Stockholm tittade vi på delfinshow på Kolmården, jag tyckte lite synd om delfinerna i bassängen men de hade kul och deras tränare var kärleksfull.

Hampus och en delfin i bakgrunden, lite suddigt men roligt :-)

Ikväll har min väninna Maria varit här. Det är skönt att sitta och vända och vrida på känslor, händelser och saker med vänner (kanske ett mer kvinnligt fenomen). Speciellt när vi är lika i själen. När vi känner igen oss själva i varandra.

Kärlek.

Lördags-stillhet

Veckorna fylls och förra helgen var jag på Kvinno-retreat på www.sinnesfred.se utanför Osby, så skönt med raw food mat, tystnad, dans, yoga, ceremonier, samtalscirkel osv. Omladdning. I klarhet. Jag har därefter kännt mig lite kär i livet under veckan som gått :-)

Fina Sinnesfred

Idag har solen strålat och det har varit en skön dag. Nu sover H och jag suger på karamellen med tystnaden... Djupa andetag. Laddar om, om, om, om

Skriver  mer en annan dag!

Det vackra, naturen som konst, jag blir förförd :-)

Sweet home Yoga pray

Innan idag skrev jag detta på Facebook:

Det enkla i livet.
En dag för mer än 3 år sen hade jag bråttom till en Yoga-klass. Min lille son som då var knappt 4 utbrast:
- Men Mamma, detta är ju ditt Yogahus!
Där föll jag. Eller en djup polett föll ner i mitt hjärta. Nuförtiden går jag nästan aldrig på Yogaklasser, men varje morgon rullar jag ut mattan en stund, ibland med Morgon-Bolibompa i bakgrunden :-) Sweet home Yoga pray.

 

Sårbara

Det är något speciellt med hösten. Den klär av oss på något vis. På sommaren är det lätt att vara glad, men när rusket kommer, då kommer också mer av sanningen. Det undermedvetna. Mörkret, både det yttre och de inre.

Någon gång kan vemod vara skönt. Men skuld och skam är inte skönt. Idag trillade en skamsenhet över mig, av något som hänt för längesen. Sammanträffande gjorde att samma känsla kom fram iförmiddags. Jag blev oroligt rastlös och vandrade långt i Råådalsskogen. Efter ett tag kom jag till kyrkan och kyrk-klockorna ringde. Lugnet började infinna sig.

Sen läste jag på Facebook i en grupp som jag är med i som heter "ett underbart liv" att ibland kan det vara bra att lämna över sig till något större. Att lämna problemen i ett tillåtande. "Don't be your history". 

Eller på "redig" skånska: SKIT I DET, det spelar ingen roll nu. Och innerst inne är allt tillåtet. Inte krig och att slåss eller så, men att känna det vi känner. Vi är bara människor, sårbara innerst inne.

Kanske är hösten mer tid för reflektion och fundering. Allt virvlar lättare runt, höjder och dalar. Sen kommer vintern med mer stillhet.

Tyst

Det viktigaste är att hinna vara Mamma och innerst inne att vara jag. Inte sugas med i allt runt omkring. Därför gör jag yoga nästan varje morgon. För att lyssna på mina egna andetag. Innifrån. Så börjar dagen, så börjar livet.

Vi har haft en mysig helg. Det var bio för alla Råå-barnen (6-9 år) i Seglarklubbens hus i fredags kväll. Lördagen blev en skön hemma-ro-dag.

Idag har vi varit på Knatteskutt, sen på kalas, sen lekte Hampus med en kompis i stan och jag umgicks med kompisens mamma. Väl hemma blev det pannkakor. Vi såg på Solsidan men det var inte så kul. Läste i boken Sune, desto roligare. Hampus somnade därefter bums.

Nu. Tyst. Höstvindar. Gonatt.

Höst

Höst, jag lyckades precis ta en lång promenad mitt på dagen. Grå himmel, blåst, jag myser ändå på något vis idag. Läser om Multimodala Smärt-rehab-team som Region Skåne (Landstinget) bekostar, funderar ibland på att söka ett sådant samarbetsavtal.

Jag ska göra bokföring nu, sen till min Osteopat som jag besöker kanske en gång i kvartalet.

Morgnarna är lite heliga för mig, upp kl 7, duscha, vakna, väcka Hampus, han duschar, äter frukost sen cyklar vi knappt 2 km till Råå Södra Skola Paviljong. En tillfällig barack-skola medan den gamla skolan renoveras. Alla föräldrar kör eller cyklar med sina barn till skolan eftersom att skolan ligger utanför Råå nu. Lite före åtta är det som en speciell ritual att säga hej och godmorgon till alla. Sällan vi pratar mer, men ibland får jag en så varm känsla inom mig. Jag vaknar mer till liv. Dessutom har Hampus en otroligt glad och varm fröken, fylld med järn och energi.

Väl hemma gör jag ofta lite yoga, sen börjar arbetsdagen, det blir en skön start.

Just det, bokföringen var det nu. Typiskt mig att börja skriva på bloggen istället :-) Det blir mer en annan dag, med skrivandet här. Kram

Spanien

Ibland undrar jag varför jag bor i Sverige när det finns så mycket sol, värme och vänlighet ute i världen. Jag förstår inte hur vi svenskar härdar ut det mörka halvåret. Ändå gör vi det. Men hur? På bekostnad av vad?

Vi har varit i Spanien i Guadalmina utanför Marbella och hälsat på Hampus farfar och hans fru, som har ett hus där. Åååh vad vi har njutit av solen, palmerna, maten, baden, poolen, värmen och den spanska andan.

Igår när vi skulle flyga hem och kom till Malaga flygplats och checkade in, då kände jag mig lycklig, på något vis kände jag så mycket av mig själv. Blir jag mer synlig för mig själv ute i världen? Mer fri? Ja. Mer av min själ kommer fram i ledigheten i värmen, precis som jag upplevde i sommarledigheten. Men denna resa gav något ännu mer än sommaren. Mer lycka. Utomlandsglädje.

Nya vindar i min själ.

Lite sådär swish swosh här får du nya perspektiv och ny energi, sa Gud eller Universum eller vad man nu kan kalla de högre makterna för.

Innerst inne är jag en Globetrotter, jag har rest mycket (bla ett varv runt jorden), men inte de senaste tre åren (bara i Sverige och Danmark). Nu sitter jag här och planerar nästa resa.

Jag har funderat och reflekterat över vad riktig frihet är för mig. Djup frihet är när jag lever precis som jag drömmer om innerst inne, när jag lever i samklang med min själ och mina inre värderingar och drömmar. När jag andas frihet och inte gör kompromisser gentemot mig själv, när jag inte håller mig själv tillbaka och inte stressar.

Frihet är när jag tillåter mig att vara fri, när jag har mod och pengar till att leva så som mitt hjärta slår innerst inne. Allting hör ihop, och allt går. Och allt tar sin tid till att manifestera.

En stark sanning för mig är att jag får oerhört mycket av värmen och av varma länder, Spanien är en av mina favoriter :-)

PS. Idag efter jobbet handlade jag på Coop och hörde en tanke inom mig; Gud vad folk ser ut att ha det tråkigt här i Sverige idag när det höstregnar. Finns det mer glädje ute i världen? Eller allt finns inom oss, men det är lättare för glädjen att bubbla upp i värmen.

Snart...

Jag hinner inte skriva just nu, jag har haft för högt tempo i mitt liv, och jag måste ju hinna koppla av ibland, och då hinner jag inte skriva på bloggen :-)

MEN snart, typ senast om en vecka så ska här vara ett HÄRLIGT INSPIRERANDE inlägg - med solsken och kärlek !!!

PS Hampus har fått en kusin, vi är så glada... livets magi, ett nytt liv.

Det vackraste

Den här helgen är mitt fokus det vackraste, det flög upp inom mig nu. Det vackraste i mig och mina nära och kära och de jag möter. I naturen, i vardagen. Om det kommer tråkiga tankar om mig själv, så phuuuuu pust väck, de behöver inte spöka nu. De tillhör inte sanningen.

Om jag känner jobbiga känslor så finns det något större som håller om mig, som håller formen för mig, jag övar på det, att andas, att inte slukas upp av tråkigheter. Själens styrka. Vila i mitt hjärta. Något bär mig.

Jag skulle ha blivit moster i tisdags - och min kära syster mamma, men det dröjer, jag väntar med spänning.

Veckan som varit, har varit spännande, men nu ska jag laga mat <3>

Självklarhet

Varje dag har vi gåvan att känna oss självklara; detta är jag, jag har min självklara plats, jag är djupt älskad som jag är, jag håller mig kär...

Men livet är inte alltid självklart, ibland kommer prövningar och utmaningar. Om jag vilar mer i mig själv kan jag ta emot dem bättre. Och tillåta mig att falla ibland när det inte känns självklart...

Vår stora utmaning just nu är att Hampus skolstrejkar vissa lektioner, och är inte rädd för att tala om för fröken att det är tråkigt ibland. Igår på lektionen efter lunchen hade han lagt sig på golvet för han behövde vila, sa han. Man ska lyssna på sina känslor och ge form för dem. MEN skolan är full av regler och mål. Så han fick skriva siffror som läxa på kvällen. Mindre kul, tyckte Hampus som kom fram till att han ska göra uppgifterna på dagen i fortsättningen.

Min son har en stor kunskapstörst, men blir lätt uttråkad om undervisningen är för mental... Jag har varit med i skolan vid två tillfällen. Och jag kan bli lite orolig. Varför dessa prövningar? Kanske är det mer av sanningen som knackar på? Kanske är Hampus strejk delvis sund? Vi vuxna får diskutera och tänka till, saker har redan ändrats i undervisningen... Jag har i många år haft tankar om förnyelse i skolan.

Min utmaningen i hans skolstrejk är att stödja honom och inte känna mig som en dålig mamma gentemot skolan och andra föräldrar.

Min Coachkollega Britt och jag!

Idag har jag varit i Malmö, lunchat med min fina mentorcoach, latat mig i solen i Västra hamnen & varit på Reunion på Coachwalk!!! Det är ngt speciellt med den staden, där så mycket energi att jag vill flytta dit... Men inte just nu :-) Flera gånger när jag varit där, har jag fått lust att gå hem till min lägenhet och sova, men jag har ingen lägenhet i Malmö...

Hypersensitiva barn

Jaaaaa nu har jag gjort det!!!

Efter ett långt sommarlov för Hampus, så började han på fritids igår. Hans pappa har varit bortrest i 2 veckor och mina föräldrar har hjälpt till med barnpassningen och sommarlovsupptågen. Idag när jag hade lämnat H på fritids tog jag en låååång promemenad vid havet. En kreativitets-walk till Rydebäck. På ditvägen kom inga idéer, jag bara fyllde mig med havet, himlen och mig själv. Men på hemvägen kom den där nu jäklar känslan, äntligen ska jag göra slag i saken och skapa en blogg om Hypersensitiva barn!! (sen åkte jag och tog hand om mina naprapat-patienter och jobbade till sju).

Så här är den, början som ska bli något så mycket mer!!! Jippi!

http://hypersensitivabarn.blogspot.se/

Gud vare med oss

Idag har höstvindarna fångat mig. Och idag var första dagen som jag kände för att jobba, jag började planera arbetsdagen i min hjärna redan när jag vaknade, vilket jag inte gjort på länge (jag har jobbat halvfart sen d 23.e juli, den dagen när värmen kom :-)

Jag ska strax sova, skriver inte så mycket här... Livet flyter på. I helgen var vi i Malmö, åt gott i Västra hamnen sen var vi på Cuba Café, där de spelade salsa musik live. I Västra hamnen satt vi och tittade på solnedgången och jag drabbades av en känsla av att allt håller på att bli så bra. Det är redan bra, men jag saknar några få pusselbitar. På Cuba Cafe landade en gräshoppa i mitt hår, sen hoppade den till två av mina kompisar :-)

Enligt en bok skriven av Solöga symboliserar gräshoppan följande:

"Låt tro och hopp fylla dig med styrka och inget kan besegra dig. Min gåva till dig är att känna hoppfullhet. Här gäller det att inte tappa hoppet och tron. Håll kvar gnistan!"

Ikväll pratade jag länge med Hampus pappa i telefon och under tiden somnade Hampus. Vi är verkligen goda vänner, som om vi bildar en hel bubbla för vår son efter den jobbiga separationstiden (för 2 år sen). Tacksamhet. En del saker i livet förstår vi inte, det är där Gud träder in. När vi blir omskakade, då kommer vi närmre vår källa.

Jag somnar med en bön
En bön att det ska bli fint väder imorgon
så vi kan åka till Malmö och se på Sommarlovs-TV-inspelning.
Amen & Gud vare med oss :-)

Våra rolighetskompisar, som vi ska till Malmö med!!!

Gode Gud

På väg
jag vet inte exakt vart jag är på väg
men något håller på att förändras
Ofta hör jag mig tänka
jag behöver en stor förändring
Det är nog min själ som viskar
Jag får gröna prickar i ögonen
Jag har inbillat mig att det vanliga livet får mig att må bra
men det håller inte riktigt längre...

Nu går jag och drömmer om ovanliga saker
Bo på Bali på vintern
Resa jorden runt
Ha en rik man (och kärleksfull såklart)
Vara hemma och skriva böcker
Njuta så mycket meeeeeeer

Allt är ju möjligt. Jag har köpt ännu en Allt-är-möjligt-bok och det är magiska stjärnor i den vid varje kapitel-start. Vi har oxå tittat på ytterliggare en Harry Potter-film i veckan.

Och så kommer en krypande känsla i mig, nej livet får inte bli vanligt igen, skola kl åtta, jobba, hämta, köpa mat, laga mat osv.

Sommarlov passar mig perfekt, året runt, hel-ledig eller halv-ledig, ha tid att vara mycket mamma och hitta på roliga saker eller bara vara hemma-mamma för Hampus och hans kompisar. En mamma som har tid att göra supergott mellanmål osv, och som latar sig på altanen.

Så Gode Gud i himlen gör så att det alltid är sommar i Svärje. Annars flyttar jag någon gång till ett annat land...

... eller så får jag börja skriva klart mina bok-idéer och hitta på mer roliga saker så jag skrattar när november-dimman kommer :-)